Jag är trött och sliten och humöret är inte på topp. I söndags kom mina föräldrar och det som skulle vara ett trevligt umgänge spårade helt enkelt ur. När de väl hade gått så var jag fortfarande ledsen och känslan vill än idag inte släppa taget om mig. Igår när jag kom hem så slocknade jag på soffan redan runt 19 och vaknade till strax innan 23 för att masa mig in till sovrummet och fortsätta sova där. Nåväl, över till något roligare.
Ikväll ska jag ut med några hemliga kollegor på hemliga äventyr. Japps för er som följer min blogg kanske förstår att det är dags för mig att invigas till den hemliga klubben som existerar här på jobbet. Vad vi ska göra under kvällen och vilka som ska vara med är en hemlighet men jag vet lite ändå för en kollega har glappat lite. Jag får berätta mer sen om vad vi hittar på samt vilken form av ritual de kommer fullfölja på mig för att jag ska bli en fullvärdig medlem i deras klubb.
De närmsta två dagarna har jag en kurs att ta hand om här på jobbet och det har varit en hel del trixande med det men nu verkar det mesta vara klart. Måste vara här tidigare på jobbet under morgondagen för att förbereda litegrann så jag får se till att jag inte kommer hem alltför sent ikväll.
Har jag förresten berättat för er att jag beställt en klänning som jag fått i födelesedagspresent av mina bröder? Jag hoppas att den kommer snart för att planen är att ha den för första gången på vår julfest.
Vad mer? På torsdag ska jag på bio med en kollega och sedan har jag nog inte så mycket mer inplanerat denna vecka och det känns skönt. Till helgen ska jag bara ta det lugnt och sambon har lovat mig en massage. Jag ser fram emot detta.
Fasiken vad den här helgen har rusat ifrån mig. Det positiva är att jag haft en kanonhelg. I fredags när jag kom till jobbet så stod det en flaska mousserande vin med ett gratulationskort på mitt skrivbord ifrån en kollega. Massor med kramar och gratulationer fick jag från alla håll och kanter. Mina närmsta vänner ringde och messade mig och det värmde mitt lilla hjärta. Det var inget jag hade förväntat mig då jag själv är så dålig på att hålla koll på allas födelesedagar.
Sambon kom och hälsade på och sedan drog vi gemensamt vidare till stureplan där vi möte upp mina bröder och gick till en intilliggande restaurang. Efter det drog vi hem till brorsan och han bjöd på en hel del drinkar. Två av hans polare dök upp och rart nog så sjöng alla fem killar för mig. Det var kul.
När klockan började närma sig halv tolv så ville de flesta gå ut och jag var lite tveksam men beslöt mig för att haka på så vi tog en taxi till storstad. Stället var inte så mycket att hurra över men vad vet jag om dagens inneställen.
Sedan åkte vi hem och jag bokstavligt tvärslocknade när vi väl kom hem. Tack alla ni som kom ihåg mig och förgyllde min dag.
Igår var jag bakis och hade en ganska kraftig ångest.
Ikväll kommer föräldrarna över på fika och jag tänkte bjuda dem på tårta. Sedan är det dags för ytterligare en händelserik och fullspäckad vecka. Mera om detta kommer sen.
Jag avslutar med en låt som gick varm hemma hos brorsan. Den fastnar verkligen. Ferry Corsten feat Maria Nayler ”We belong”.
Äntligen är denna arbetsvecka snart slut och jag får vila upp mig litegrann. Jag har de senaste dagarna haft svårt att somna vilket kan bero på stress så jag har varit mer död än levande när jag pallrat mig upp ur sängen varje morgon.
Denna vecka har varit kort för min del då jag var ledig i måndags. Häromdagen så delade jag ut inbjudningskorten till vår julfest på jobbet och reaktionerna var glada och positiva. Temat är ”en magisk jul” vilket kan tolkas lite hursomhelst och det är det som är meningen också då en del älskar att klä ut sig och andra kanske nöjer sig med något glittrigt plagg vilket också är lite magiskt!
Jag ska berätta mer om vad vi planerat in efter festen för man vet aldrig om någon kollega hittar hit.
Imorgon tänkte jag bjuda på lite paj på jobbet. Förhoppningsvis får jag även besök av min raring så han får se hur jag har det och sedan bär det av till restaurangen där vi ska möta upp mina två bröder för lite firande. Japps imorgon är det dags för min dag.
Hej mina vänner. Fredag och äntligen lite ledigt. På tisdag börjar jag jobba igen och det ska bli så satans skönt att få vara ledig och rå om sig själv. Jag har medvetet inte bokat in något under dessa dagar och så kommer det få vara. Jag behöver rå om mig själv och bara vara utan några måsten hängande över mig.
Det är helt hysteriskt nästan hela tiden men jag får faktiskt göra roliga saker också. Som i onsdags till exempel så fick jag gratisbiljett av en kollega och vi var fyra tjejer som gick till Hamburger börs och såg showen ”Primadonnor” med Sussie Eriksson, Charlott Strandberg samt Gunilla Backman. Showen var riktigt bra med många låtar man kände igen samt en hel del humor mellan låtarna. Maten var också fantastisk. Jag åt inbakad oxfilé med potatisgratäng till. Inte så nyttigt men gud så gott det var.
Primadonnor
Nästa vecka så blir jag hela 39 år. Jag och sambon ska hem till en av mina bröder och festa till litegrann. Min andra bror kommer också. På söndag kommer föräldrarna över och ska fira sin lilla dotter.
Veckan därpå så kommer jag introduceras till den hemliga sällskapet vi har på jobbet. Vi ska först till Moderna muséet och se Salvador Dalís samling och sedan ska vi hem till en kollega och käka en bit mat och ska jag få genomgå någon form av ritual!? Läskigt låter det men jag tror de kommer vara snälla mot mig.
På tal om kollegor så har jag några personer som är riktiga pärlor. Många olikheter finns men de är oerhört rara många av dem. Det jag tycker är lite synd är att jag tappat lite kontakt med övriga gamla vänner känner jag. Många av dem har såklart sina skäl och det har jag full förståelse för som exempelvis barn och flytt men så finns det några som jag själv känner att jag försökt träffa men inte fått någon respons alls och faktiskt lessnat lite på deras ignorans eller brist på intresse.
Julfest-planerna är också i full gång och vi är väl i stort sett klara med planeringen så i nästa vecka kommer inbjudningarna delas ut och då kommer jag kunna berätta lite mer för er om vilket tema vi har valt. Jag hoppas att många blir nöjda och får en kul kväll!
På tal om kväll nu ska jag gosa ner mig i soffan under min pläd och se på ett avsnitt av ”Lie to me”.
Det händer så mycket i mitt liv just nu vilket resulterar i att jag varken har tid eller ork att
sätta mig ner och skriva om allt. En kort summering kommer dock här för er som är
intresserade. Fortfarande fullt upp på jobbet och så kommer det vara fram till jul. Jag ska dock ta ut
två semesterdagar i samband med en helg och passa på att vila ut ordentligt.I veckan så tränade jag med Marie för allra första gången sen i våras. Huamej vad det gick trögt
men det känns skönt såhär i efterhand. Får se om jag har råd att köpa ett träningskort denna
månad.I tisdags så träffade jag två gamla kollegor och vi hade så fruktansvärt trevligt. Vi hamnade
på en restaurang vid Stureplan som heter Vapianosom jag varmt kan rekommendera.
Fruktansvärt god färsk pasta till mycket bra priser.Deras dyraste pastarätt kostar 128 kr.
Jag blev bjuden på middagen och det var ju inte helt fel. Snart så fyller jag år och tänkte ha en liten bjudning hemma hos mig men jag sket i dem
planerna. Får se om jag o min käreste hittar på något på egen hand istället.Terapin går också bra. Just nu så är jag helt tablettfri vilket innebär att jag fått en hel del
panikattacker under den gångna veckan men jag har lyckats hålla dem i schack så det har
inte varit så farligt jobbigt för mig. Anledningen till att jag inte tar tabletter just nu är för att
jag håller på och byter ut dem mot andra som förhoppningsvis inte kommer påverka
min vikt (uppåt sett då såklart) Sedan så är jag fortfarande i exponeringsfasen vilket innebär
att jag utsätter mig själv för det som triggar igång mina panikångestattacker nästan dagligen
så det har väl också påverkat mitt sinne.Jag fattar egentligen inte hur jag orkar med allt men det är väl förmodligen därför som jag är
helt utmattad om helgerna. På tal om helg, glöm inte att ställa in era sommarmöbler och
njut av en hel timmes längre helg. Det kommer jag göra./L
Nu får ni hålla i hatten för nu kommer jag komma med dem bästa tipsen någonsin!!
1. RevitaLash Ögonfransbalsam- RevitaLash är en ögonfransnäring som hjälper dig att få märkbart längre, tjockare, fylligare och mörkare fransar. Så jäkla bra. Jag som alltid letat efter mascaror som förlänger ögonfransar och aldrig hittat någon bra. Efter ca 7 veckor användande så märker jag en stor skillnad på mina ögonfransar och jag kan använda vilken mascara som helst och ändå få fylligare och längre ögonfransar. Bra va?
2. Joey New York, State Of The Arch- Det här mina vänner är nog det bästa och lättaste jag har använt i sminkväg. Det är ett sojapuder som är känt för att ge ögonbrynen en fylligare look, samt en dubbelsidig borste exklusivt designad för att definiera och fylla i tunna ögonbryn. Man får perfekta ögonbryn.
3. http://www.duoboots.com – Den här sidan är guld värd för dem som har tjocka vader och aldrig hittar några stövlar. Här beställer man sina stövlar och anger även sin vadmått och stövlarna görs efter dina mått du angivit. Alla möjliga sorters skor och stövlar har dem och servicen är grym. De drar pengarna ifrån kontot när de skickat iväg beställningen och så levereras varan ända fram till din ytterdörr. Jag beställde ett par stövlar och är jättenöjd med dem. Snyggare än på bild och jag behöver inte frysa i vinter.
Nu måste jag återgå till mina sysslor. Ha en trevlig helg!
Vilken vecka. Början av veckan började normalt. Torsdag samt fredag var jag på externt möte med några kollegor ute vid Ersta och det var faktiskt jäkligt skönt att få byta miljö. Torsdag kväll var vi ute och åt på restaurangen Smak som ligger nära Hötorget och det var en härlig upplevelse. Restaurangen har valt att dela upp sina måltider på smaker. Detta innebär att man komponerar sin egna meny med upp till sju olika smaker. Rätterna som kom in en i taget var väldigt små men efter 5 smaker så kände man sig mätt.
På fredag fick vi sluta redan runt 15 och då passade jag på att strosa omkring på stan innan det var dags att möta upp sambon för nya äventyr. Vi fick transport med buss från city och ut till Aronsborg som ligger några kilometer utanför Bålsta i Uppsala län. Jag hade fått en inbjudan till deras 20-års jubileum via jobbet och de bjöd på mat samt underhållning. Maten som bestod av både för,varm samt efterätt var fantastiskt god och underhållningen något annorlunda än det jag är van vid dvs lite opera. Efter maten öppnade nattbaren med dans och musik och då det var en bra bit hemifrån så valde vi att sova över där. Klockan blev närmare tre innan vi kröp ner i de sköna sängarna. Dagen efter så var vi tvungna att checka ut innan kl 11 och fick en rejäl frukostbuffé innan vi lämnade hotellet och tog tåget hem. På vägen så gjorde vi ett stopp och hälsade på mina föräldrar. Där fick vi också god mat och dryck.
Det var skönt att få komma hem igår kväll och bara slappa och njuta av ledigheten. När jag ställde mig på vågen imorse så såg jag att jag på tre dagar lyckats gå upp 2 kg av den goda maten..det blir nog någon veckas nutrilett framöver
Jag har tagit en del bilder också men lägger upp dem en annan dag. Nu ska jag fortsätta njuta av min lediga söndag och ladda upp inför en ny arbetsvecka med nya utmaningar.
Jag skrattar gott och misstänker att älsklingen min inte gillar sitt nya smeknamn. Jag tycker dock att det är urgulligt.
Några timmar senare:
Jag: -Hej min lille smurf…
Sambon: Hej min lilla Jabba The Hut…
Jag skrattar fortfarande och fattar att min sambo ej vill bli kallad för smurf…jag hoppas att jag åtminstonde kan få vara en kvinnlig variant av Jabba The Hut…typ Slobba the slut!?
Tiden bokstavligt rusar förbi och jag hinner knappt andas. Det är så jäkla mycket på alla plan och oftast så är jag helt slut på helgerna och orkar inte ta för mig av livet och göra något vettigt. Terapin går långsamt framåt. Jag är fortfarande kvar i modul 4 och exponeras med små övningar dagligen och för första gången på två år så har jag inte haft en endaste panikattack på en hel vecka! *tjohoo*
Jobbet, här är det katastrofalt mycket att göra. Massa samtal, administration,planeringar inför julfesten, möten, konferenser osv osv. Jag hoppas det lugnar ner sig snart.
I lördags hade vi några polare över och det var riktigt trevligt. Många skratt blev det och vi såg på filmen Slumdog millionare då de andra inte hade sett den och jag tror att alla tyckte den var bra.
jag har inte haft tid att uppdatera min blogg på ett tag men samtidigt har jag heller inget revolutionerande att berätta för er. Fredag idag vilket förmodligen inte någon har missat och det ska bli så skönt att få vara lite ledig och sova. Veckorna är tuffa här på jobbet och tiden rusar iväg. Helgen blir nog inte så lugn men mysig hoppas jag på. En polare till sambon och hans tjej kommer förbi på lördag och ska äta middag med oss. Jag har inte träffat dem sen i somras så det ska bli riktigt kul. Jag tycker skarpt om båda.
Igår efter jobbet så hade vi en filmkväll här på jobbet. Vi har en stor platt-tv nämligen och sköna soffor så vi bunkrade upp oss i soffan jag och ytterlligare tre kollegor med en massa onyttigheter och såg filmen ”Slumdog millionare”. Har ni inte hunnit se den filmen än så gör det för guds skull. Den är så jäkla bra. Filmen handlar om en 18-årig föräldrarlös kille som är en fråga ifrån att vinna 20 miljoner rupier i den indiska tv-versionen av ”vem vill bli miljonär”. När programmet tar paus arresteras han, misstänkt för fusk. Ingen tror att han en kille från slummen ska veta de rätta svaren. Hasn försöker bevisa sin oskuld och går igenom fråga för fråga för att förklara hur han har kunnat känna till alla svar. För varje fråga kommer det fram en fascinerande historia om hans liv på gatorna . I varje del av hans berättelse finns nyckeln till svaret på frågan han besvarat.
På tal om något helt annat nu, jag fick ett tips från Josefin häromdagen om programmet efter 10 som går på TV 4 . Denna gång var Rickard Engfors gäst hos Malou och hans blogg följer jag så det han sa kom inte som någon överraskning för mig. Avsnittet handlade om panikångest och kbt. Jag tycker att det är så fruktansvärt skönt att folk träder fram och pratar om något som många drabbas av. Han sa inget som jag själv inte kände igen sen tidigare men ändå så rullade mina tårar nerför mina kinder när han öppnade upp sig och förklarade vad han gick igenom. Det är SÅ jäkla skönt att höra att fler vet vilket helvete det är och att man inte är ensam om det. Han hade ångest under programmets gång och det syntes inte på honom alls men han förklarade hur det kändes inombords och det var som att se sig själv i spegeln.
Jag önskar att fler i min omgivning såg det korta avsnittet och kanske fick lite mer förståelse om vad exakt det är jag går igenom. Här kan ni se utdrag från avsnittet.
Varför jag kallas för ”grekbimbon” kommer tids nog nystas upp längre fram.
Jag har sedan drygt en månad tillbaka i tiden fått ett nytt jobb på Östermalm. Jag känner mig kluven till det på mer än ett sätt. Östermalm är för mig ett område som jag inte haft så mycket att säga om tidigare mer än att jag vet att det räknas som ett av Stockholms ”finare” områden.
Nu jobbar jag här. Det tog tre dagar innan jag börja känna mig obekväm i kvarteret. Jag känner mig helt enkelt inte hemma i den här delen av stan. En sida av mig tycker att stadsdelen är charmig. Får lite utomlands-känsla när jag är här men kan inte riktigt beskriva varför. Den andra sidan av mig känner sig helt obekväm att vara här. Varför? Kanske för att det känns som om jag glider runt i de ”rikas” kvarter och inte hör hemma här? Många har ett välvårdat yttre, alltid kostymen på och glider runt i sina dyra bilar. Alla exklusiva butiker finns här och allt är såklart svindyrt. I vilket fall för min plånbok. Detta kan mycket väl vara orsaken. Märkligt egentligen att det kan bli så och märkligt att jag tillåter sådana typ av känslor gro och påverka mig när jag aldrig brytt mig om sådant tidigare.
Häromdagen var jag själv tvungen att rota djupt in i garderoben för att till slut hitta en kostym som jag vid några få tillfällen haft på mig. De kläderna får mig att känna mig mindre obekväm och utanför. Det hela blir inte bättre av att jag börjat jobba inom finansbranschen. Att ha kostym varje dag och byta visitkort med varandra är något alla verkar ha gemensamt. Jag är den som alltid glömmer bort mina visitkort när vi har varit ute på något möte. Ni som känner mig kanske inte blir så förvånade av min virrighet.
Jag åt lunch häromdagen med en kollega som jobbat i denna bransch i 18 år. Följande fick jag lära mig av honom:
-Det finns väldigt få personer som är bra på det de gör.
-Många är ”wannabes” och tror att det räcker att ta på sig sin kostym och slicka håret bakåt och se cool ut för att anses som professionell.
Observera nu att detta inte var mina egna åsikter. Men är det verkligen så som han säger?
Återkommer säkerligen med fler reflektioner om detta.
Usch vad mitt kaffe smakade illa imorse. Eller tja snarare förmiddags var det.
Sov r ä t t länge idag men det var behövligt.
Kaffet ja, ingen mjölk hemma. Katastrof. Jag kan inte dricka kaffe utan mjölk.Massor med mjölk ska det vara. Sockret har jag vant mig av med men mjölk ska det vara i stora lass för att jag ska tycka att det är gott.
Mitt nya jobb pratade jag om igår. Dethar även gett mig vissa fördelar. En bärbar dator som jag kan använda privat och en mobil, en iphone för att vara ganska exakt. Många av mina vänner blir avis på min senaste leksakmen jag är inte så fruktansvärt imponerad av telefonen(!).
Visst, den har väldigt många funktioner med väldigt coola effekter men vissa saker stör jag mig på.
Ta exempelvis när jag behöver skicka ett sms eller rent allmänt behöva skriva något med den. Det lilla tangentbordet som ploppar upp är ju fantastiskt litet.
Den bokstav jag trycker på med fingret ploppar aldrig upp så med andra ord så skriver inte den det jag vill att den ska skriva. Frustrerande.
Det kanske bara är mina fingrar som inte är skapta för det tangentbordet. Vidare när man ska vrida på mobilens skärm så är det meningen att websidan ska följa med dvs man ska kunna titta på webplatser i både stående och liggande format. Bilden följer inte med alla gånger så det slutar med att jag sitter där och skakar den stackars lilla mobilen hysteriskt och såklart så händer inget annat mer än att jag blir ännu mer frustrerad.
Jag kanske behöver gå en kurs i hur man använder en Iphone.
Ha vilken dålig reklam-människa jag är men what the fuck, mitt bloggskrivande är inte heller till för att göra reklam för en massa prylar.
På tal om bra, jag har samma problem varje år med att hitta ett par snygga stövlar jag kan ha på mig.
Ångest inför varje höst och vinter då jag vet att jag aldrig hittar det jag vill ha och det slutar alltid med att jag köper något jag är halvnöjd med.
I år blir det inte så för jag har hittat mina stövlar. Mitt problem är mina vader. Jag vet inte om de som gör stövlarna inte har förstått hur folks vader ser ut eller om jag har vanskapta vader för jag får ALDRIG upp dragkedjan ända upp.
Visst jag har krav på hur mina stövlar ska se ut. Jag vill ha de långa, inte spetsiga och inte alltför hög klack. Denna ekvation är tydligen omöjlig. Problemet med dragkedjan uppstår jämt. Jag kanske har tittat i fel affärer men jag vågar exempelvis inte beställa skor på nätet utan att kunna prova dem innan.
Så häromdagen i Gallerian så råkade jag av en ren slump gå in i en skoaffär och hittade en liten hylla med 5-6 olika modeller på stövlar som skulle passa för folk med större vader. Jag plockade ner fyra modeller som föll mig i smaken och började prova och tappade verkligen hoppet efter den tredje stöveln då jag märkte att det inte gick att få upp dragkedjan på dessa stövlar heller.
Av någon anledning så sparade jag den stöveln jag tyckte allra mest om till sist och förstår ni hur fruktansvärt chockad jag blev när faktiskt fick på mig stöveln utan några problem. Kändes som om jag hittat en värdefull skatt.
Jag har inte köpt dem än men de ligger i tryggt förvar och väntar på mig. Här nedan är ett kort på underverket.
Jag såg framemot att träna idag och framförallt passa på att njuta av solen litegrann men kroppen ville något helt annat. Febern ligger närmare 39 och jag känner mig helt orkeslös.
Vilken tur att jag är en sådan såpa-nörd och har en massa serier att följa. Två favoritserier just nu är ”The Hills” och ”How i meet your mother.” Jag har tappat räkningen på hur många serier som jag egentligen följer. Det är väl mitt sätt att mellan varven fly ifrån vardagen och alla ”måsten”.
Har även börjat följa en brittisk komediserie ”How not to live your life” Jag har alltid haft lite svårt för brittiska program men den här serien får mig att skratta. Huvudrollsinnehavaren är helt sjuk.
Har kurat in mig under pläden i soffan och tänker inte göra så många fler knop idag. Hoppas på att jag är på benen igen imorgon.
Satan vad trött jag är idag. Halsen river och huvudet dunkar och ändå så tänkte jag jobba idag.
Min kära vän hörde av sig idag såg jag på mobilen och undrar om jag vill vara försöks-kanin åt henne igen. Jag har inte tackat ja än men det lutar nog åt det hållet. Hon jobbar med hårförlängning och är bla utbildad till nagelteknolog.
Jag har varit hos henne flera gånger och gått därifrån mycket nöjd. Gratis är gott.
Denna gång vill hon ha mig där för att hon ska börja arbeta med ett nytt hår. Dum vore jag om jag tackade nej till erbjudandet då det kostar en hel del men samtidigt så är det rätt skönt att inte ha några hairextansions i håret just nu. Det går fortare att fixa på morgonen och ni som känner mig vet hur pass pigg jag är på att gå upp tidigt på morgonkvisten för att fixa mig. Not. Jag är en sån som sover så länge det bara går, snooz:ar med larmet typ 10 gånger innan jag går upp och sminkar mig på bussen.
Häromdagen så funderade jag på om jag börjar känna mig gammal och har ett behov av att ändra på mitt utseende titt som tätt eller om jag bara är mån om mitt yttre. Jag har mer än en gång nyttjat Helenas tjänster och fixat naglar, löshår, lösögonfransförlängning och till och med blekt tänderna hos en tandläkare. Finns ju fler och större ingrepp man skulle kunna göra men där vet jag inte om det är rädsla eller ekonomin som stoppar mig. Troligtvis båda delarna.
Måndag. Dags fasiken att börja tänka på jobbet nu.
Har du någonsin tänkt över hur en kvinnas hjärna fungerar? Det är enkelt att förstå om du kollar in den här bilden:
Varje liten blå kula är en tanke på något som skall göras, eller ett beslut som skall tas eller ett problem som skall lösas.Mannen har det mycket lättare, han har bara 2 kulor och de sitter inte ens i hans huvud.
Jag sov oroligt inatt. Vaknade flera gånger alldeles kallsvettig. Sista gången var en timme innan jag skulle upp. Vaknade av ett ljud. Tyckte jag hörde en mansröst skrika. Jag ryckte till och hörde ljudet igen och vid det här laget var jag klarvaken. Uppfattade inte vart ljudet kom ifrån, det lät som det kom inifrån lägenheten men vi hade balkongdörren öppen så det troliga är att ljudet kom utifrån. Jag somnade om kvickt som fan.
Det är nog min kära mor som har skrämt upp mig med hennes spökhistorier. Häromdagen så berättade hon för mig att hon tror att det spökar i mitt gamla barndomshem. Både hon och min bror har vid flera tillfällen hört klara fotsteg ute i vardagsrummet mitt i natten när alla sover. För någon vecka sedan så gick mamma upp för att besöka toaletten. Klockan hade hunnit bli närmare två och när hon gick förbi vardagsrummet så hörde hon ett brakande ljud och sekunden efter det en kall vind som svepte förbi henne. Usch jag vet inte vad jag ska tro om detta men det övernaturliga skrämmer bokstavligen skiten ur mig. Ändå så dras jag till skräckfilmer/historier som en magnet. Blir livrädd men jag SKA bara se allt ändå.
All typ av skräck skrämmer mig inte menhändelser som det inte finns någon förklaring till, som just alla övernaturliga saker är fruktansvärt obehagliga för mig.
När jag var liten så hade jag en återkommande dröm.Jag drömde att min docka blev levande och tittade på mig och än idag har jag fruktansvärt svårt att se på sådana typ av filmer där leksaker blir levande. Jag tittar på sånt ändå, såklart.
På tal om skräck så började jag ganska sent igår kväll titta på filmen ”Mirrors” och insåg väldigt tidigt in i filmen att det inte var någon bra strategi av mig. Jag får nog göra ett nytt försök till helgen och börja titta på den VÄLDIGT tidigt så jag hinner förtränga den tills det är dags att krypa ner och sova.
Efter tre dagars bloggande så vet jag ärligt talat inte vad jag tycker om detta fenomen.
En sida av mig tycker att det är skönt att få skriva av sig om ämnen som berör mig på ett eller annat sätt. Den andra sidan av mig känner sig inte bekväm. Det känns inte bra att hänga ut mig själv, mina allra innersta tankar och dela med mig av dem till världen. Inte alla tankar i vilket fall som passerar i mitt huvud. Jag har heller ej så stor lust att hänga ut mina nära och kära. Det känns som att jag, kanske inte just nu i början av skrivandet, men senare kommer behöva leta efter ”neutrala” ämnen att skriva av mig om och till vilken mening egentligen om jag känner att jag behöver väga varenda sak jag vill skriva om? Det jag kanske borde börja göra är att skriva en personlig dagbok och låsa in det i mitt obefintliga kassaskåp?
Nåväl tiden får utvisa vad det blir av mitt blogg-skrivande.
Jag har läst och följt olika bloggar under en mycket längre tid än vad jag själv har skrivit och vet ärligt talat inte vad jag tycker om blogg-fenomenet. Jag ska inte dra alla bloggar och dess författare över en kam men vissa bloggar är mina ögon lite ”skrämmande”. Skrämmande på det viset att de påverkar så mycket folk på kanske både ett bra och dåligt sätt.
Det finns vissa personer, inga namn nämnda, som är populära och påverkar sina läsare via sitt bloggande. En del läsare kanske till och med har bloggaren som sin förebild och många gånger tror jag att man börjar se upp till en sådan person för att den personen ifråga kanske ser bra ut, köper häftiga saker etc. Förstår bloggaren vilket ansvar de får om de hamnar i den sitsen? Nu säger jag inte att alla bloggare är ytliga i sina inlägg men jag tror att detta är ett väldigt vanligt fenomen ute i blogg-världen. Jag har väldigt svårt att tro att man som bloggare egentligen bryr sig genuint om sina läsare utan att det ligger ett personligt intresse bakom, som exempelvis att ha högst antal läsare osv. Hade jag presterat något bra (vilket jag säkert har gjort någon gång i mitt liv) så visst, då kanske man kan leva med att ses som en förebild men då gärna av folk som känner mig, vet vem jag är och står för. Jag utgår såklart ifrån mig själv när jag skriver detta och är väl medveten om att man kan se detta på olika sätt. Om jag hade en massa okända läsare som egentligen inte känner mig men följer mitt skrivande kontinuerligt och börjar se upp till mig, då vet jag ärligt talat inte vad jag skulle göra. Jag skulle inte vilja ha det ansvaret och framförallt heller inte utnyttja det. Det finns nämligen en till aspekt över populariteten som många företag utnyttjar. De populära bloggarna får produkter gratis av diverse företag och som sedan bloggaren lägger ut på sin blogg för att tacka företaget på det viset genom att göra reklam för produkten/tjänsten i sin blogg. Är detta verkligen moraliskt rätt att påverka framförallt yngre personer på det viset? Jag tycker inte det. I skrivandes stund så dök tanken upp om jag ”låter” avundsjuk när jag förmedlar mitt budskap.
Mitt syfte med det här inlägget är inte att starta en debatt utan jag delar bara med mig av mina tankar och reflektioner.
Jag funderar på vart i Stockholm de har mest utbud av glutenfria varor och framförallt vad man kan tillaga för festmåltid till en gluten-allergiker. Det ska väl inte vara så svårt egentligen men då jag haft den turen (än så länge) och inte behövt ta hänsyn till någon form av allergi tidigare så blir det helt plötsligt svårt. Tacos hade jag förra gången och det känns inte lika kul att ha samma mat igen.
Snart är det dags för lite samkväm med mina närmsta vänner. Det ska bli så fruktansvärt kul att få träffa dem igen. Några är tidigare kollegor och jag saknar deras sällskap och galna upptåg.
Jag saknar att umgås med kollegor. Visst har jag kollegor här på det nya jobbet också men det är inte samma sak. Jag har dem senaste åren jobbat på större företag och där har jag haft privilegiet att kunna välja dem jag velat umgås med. Här, på det nya jobbet, är det inte lika stort utbud. Vi är fyra stycken totalt så det finns inte så mycket utrymme att välja vem man vill umgås med, tycka mindre bra om eller anförtro sig till. Lite tråkigt men dock överkomligt.
Jag sitter och skruvar på mig när jag skriver om mitt nya jobb. Jag borde inte skriva negativa saker om det för det är faktiskt inte så illa. Jag ångrar inte att jag lämnade mitt gamla jobb men jag önskar att jag någon gång landar på en arbetsplats där jag känner att ja, här vill jag vara. Det stället har jag inte hittat än utan har ända sedan jag började jobba, vilket var i början på 90-talet, jobbat i max tre år på varje ställe. Ju äldre jag blir desto bekvämare blir jag och tycker det är jobbigt att lämna min trygga fasta punkt och börja om på nytt både med mina arbetsuppgifter och nya kollegor men vad har jag för val om jobbet känns fel?
Jag tycker inte att man efter drygt en månad ska känna sig uttråkad med ett nytt jobb och det är tyvärr precis det jag gör. Jag har vid flera tillfällen kommit på mig själv att känna så och kämpar emot den känslan men det är svårt. Jag har än en gång valt ett jobb som jag är överkvalificerad för. Jag har samlat på mig en massa kompetens under dem här åren och har ändå svårt att söka jobben jag kanske egentligen vill ha för att jag är för rädd för att inte klara av utmaningen. Jag tror helt enkelt inte på mig själv alla gånger vilket är sorgligt. Inte så konstigt att jag hamnar i sådana situationer som jag är i nu. Jag brukar vanligtvis inte känna mig så oinspirerad så fort utan det första året på jobbet är alltid en utmaning, ett år där allting är nytt och känns spännande. Den här gången tog det drygt en månad för mig att komma över smekmånaden. Fan också. Jag måste dock ge det tid och hoppas på att det blir bättre och att jag får möjligheten att stimulera min hjärna med utmanande arbetsuppgifter i större utsträckning än vad jag får göra nu.
Vart gömmer sig det företag som vill satsa på mig och kan ge mig den utmaningen jag söker?
Det senaste dygnet eller de senaste veckorna har varit väldigt tuffa för mig och det är egentligen då man märker vilka som är ens riktiga vänner. Känns skönt att veta att jag har bra vänner. Riktigt bra vänner som ställer upp om det behövs. Måhända att jag har otur med mycket här i livet men vännerna jag lyckats hitta är fantastiska. Tack för att ni finns där för mig när jag behöver er.
Det var länge sen jag kände mig så frustrerad, aggressiv, ledsen, orolig och uppgiven som jag gjorde igår. Alla känslor på en och samma gång.
Nyheten jag fick var som en bombexplosion för mig. Min reaktion blev i vanlig ordning stark. Hur jag ska lösa detta problem som uppstått vet jag inte. Jag känner mig inte redo att skriva än vad allt handlar om. Kanske vid ett senare tillfälle om det fortfarande känns som en tagg i mig. Nåväl, jag kan inte göra något åt det som händer hur mycket jag än vill det så det är bara att avvakta, ta en dag i taget och försöka göra det bästa jag kan av situationen. En vis man sa detta till mig igår.
Det har sina nackdelar att vara en känslomänniska kan jag lova utan att på något vis överdriva. Många säger att det är något bra men jag tycker i ärlighetens namn bara att det är jobbigt och många gånger väldigt frustrerande. Jag önskar att jag vore mer rationell i mitt tänkande och inte hela tiden låta mina känslor styra mig. I min lilla värld så finns det inga raka kurvor utan livet är antingen upp eller ner.
Nog om det negativa för nu.
Lånad bild men det var väl ungefär såhär jag kände mig igår.
Det ska inte bli kul att gå till jobbet imorgon. Om motivationen har varit låg de senaste veckorna så har den efter förra veckans händelse nått botten. Det de har gjort mot mig är riktigt allvarligt och det var för första gången i förra veckan som jag insåg varför det är bra att betala de där extra hundralapparna till facket varje månad.
Vill inte tänka på skiten nu för jag blir bara på dåligt humör. Jag hoppas att de löser problemet så fort som möjligt men dessvärre så är skadan redan skedd så jag får se hur jag kommer hantera situationen nu de närmsta dagarna och om jag väljer att agera och göra något åt saken även om det skulle innebära att jag blir utan jobb.
Hatar att vänta och hatar framförallt den här ovissheten. Hoppas beskedet kommer snart så att jag inte behöver bli ett nervvrak på kuppen.
Byte av ämne.
Var i mina gamla arbetstrakter idag. Valde dock att inte gå in och hälsa på mina gamla kollegor av flera anledningar. Jag har svårt att ljuga och låtsas att allt är bra på det nya jobbet och är också alltför stolt för att erkänna det motsatta.
Jag har under hela sommaren inte haft problem med uppsvullna fötter och nu den senaste månaden så vill svullnaden inte sjunka. Har köpt stödstrumpor på Apoteket som jag haft på mig nu i helgen. Asfula verkligen men jag hoppas att de hjälper och dämpar svullnaden.
Drömmar. Jag drömde en massa inatt, dåliga drömmar om otrohet. Knepigt med sådana drömmar för sorgen man har i drömmen sätter sig i sinnet som ett klister en lång stund in på dagen och det känns som att allt hänt på riktigt. Dumt.
Ska lägga mig tillrätta nu och titta på några avsnitt från den senaste säsongen av Prison break och med det även försöka stänga av det tickande hjärnkontoret.
Vi hade vårat morgonmöte idag som vi alltid brukar ha på måndagar. Jag satt där helt apatisk och varken orkade eller ville dölja min dystra min. Mötet var precis som alla andra möten bortsett ifrån att den här damen ej skrattade åt alla försök till lustigheter. Jag varken vill eller kan låtsas att allt är bra för så är inte fallet. Till imorgon ska de få på sig har inget hänt till dess så kommer jag gå vidare med det här. För att få lite lugn i min själ så måste jag ta det steget oavsett vad det blir för konsekvenser av det.
Det pratades om en arbetsplan och instruktioner till mig med förmodligen lite nya arbetsuppgifter. I vanliga fall hade jag blivit jätteglad över att det äntligen börjar hända något men jag har ingen motivation just nu att suga till mig nya arbetsuppgifter. Utbildningen är lagd till eftermiddagen så jag får lägga min frustration åt sidan och försöka engagera mig.
Jag tycker synd om mig själv men det ÄR verkligen synd om mig.
På tal om jobb så har vi fått nya grannar i lokalerna dvs ett nytt företag som kommer jobba något rum bort. Fyra stycken är de tydligen men har inte riktigt förstått än vad de jobbar med.
Längtar till helgen redan nu av flera anledningar. En av anledningarna är att jag får träffa mina ex-kollegor. Ska bli så kul att få träffa dem igen. Inte att förglömma även en av mina närmsta väninnor som jag ska krama extra mycket.
Hoppas att jag snart kan börja skriva om annat och inte förpesta mitt bloggande med ett ämne jag inte kan prata helt öppet om.
När mitt dramatiska liv lugnat ner sig något, för det kommer det göra på ett eller annat sätt, så ska jag tillåta mig själv att skriva ner allt som händer.
Sitter här på jobbet och har inget att göra. Alla kollegor jobbar hemifrån idag, lägligt nog såklart.
Jag längtar efter mina vardagliga rutiner trots att jag för inte länge sedan klagade på hur trist livet kan kännas ibland när inget nytt händer. Ha, där fick jag en snäpp på näsan för jag kan inte klaga på att inget händer just nu.
Ibland mår jag rätt ok, som nu och tänker att allt kommer fixa sig, att det kommer ta tid men allt kommer bli bra igen och att mitt liv hamnar i balans igen.
Så finns det en annan sida som tar över min kropp och får mig att må fruktansvärt dåligt och då kommer oron, paniken och ångesten som posten i brevlådan. Jobbigt när jag inte kan kontrollera det hela.
Märkligt nog, så tvärslocknade jag igår natt. Jag kände mig spänd och trodde inte att jag skulle klara av att somna men gjorde det och vaknade en timme efter att klockan hade ringt. Jag minns inte ens att jag stängde av larmet. Jag hann till jobbet i tid i vilket fall men stressade hit helt i onödan då ingen var här.
Ska göra det som måste göras och snart även tänka på att börja packa ihop mina personliga saker för om två veckor har jag inte längre kvar mitt jobb.
Jag har tvingats leva utan en lön då jag inte fått ut den senaste lönen än från företaget. Jag är bunden till att jobba kvar i två veckor till enligt lagen och kan heller inte anmäla mig till A-kassan för att få ut pengar den vägen då jag fortfarande har ett kontrakt som löper. Facket har varit en stor hjälp för mig de senaste veckorna.
Jag har tvingats till att än en gång börja söka jobb. Något mer desperat denna gång då jag snart blir arbetslös. Har under mina 20 år som arbetande kvinna haft turen att enbart behöva mista mitt jobb en gång tidigare och då pga dåliga tider. Det tog sex veckor för mig att hitta ett nytt jobb.
Det är väl det min omgivning säger, att jag ska lita på mig själv och att jag är duktig på att ”sälja” in mig själv på anställningsintervjuer. Må så vara, men det är svårt att hålla skenet uppe och tro på sig själv när man har stora problem att tampas med.
Det var inga revolutionerande tankar jag hade i helgen men mitt beteende fick mig att inse vissa viktiga faktorer. Jag måste göra en kraftansträngning och komma bort ifrån min negativa sfär och varför inte börja nu när man är som mest låg? Inga fler ursäkter. Med lite hjälp så vet jag att jag kommer klara även denna kris. Så länge jag är medveten och tror på mig själv så kommer det gå bra.
Jag är stolt över mig själv. Stolt för att jag redan samma dag som jag fick beskedet tog tag i allt med en kraft som jag inte visste att jag hade inom mig. Stolt över att jag mitt i skiten får upp ögonen för något viktigare, dvs livet.
Jag klagade långt innan på det nya jobbet och mina arbetsuppgifter innan detta skedde. Jag gnällde över att ytterligare en gång hitta ett jobb som inte motsvarar mina förväntningar och att jag inte trivdes på Östermalm. Nu fick jag som jag ville. Jag hade dock inte räknat med att få en sådan kraftig skjuts åt ett håll som förhoppningsvis känns och är mer rätt för mig.
Jag är trött och sliten men försöker hålla skenet uppe. Jag har bara fyra arbetsdagar kvar innan jag blir arbetslös på riktigt. Det är helt ok faktiskt för då kan jag med själ och hjärta fokusera mig på att söka nya intressanta tjänster och inte behöva spilla energi på att känna mig obekväm på jobbet.
Jag trodde inte att vuxna människor kunde bete sig på det här viset. Hur ska barn kunna veta vad som är rätt när ens föräldrar kanske sitter på jobbet och mobbar ut en arbetskamrat? Jag försöker låta bli att inte tänka på det men det är klart att det är svårt. Jag är bara människa och blir ledsen mellan varven när jag märker hur illa jag blir behandlad trots att jag inte gjort något fel.
Jag har svart på vitt fått bekräftat att jag anses vara en svikare och tjallare och i och med det så är jag utfryst från gemenskapen. Jag känner att de inte vill ha mig här och de har uttryckligen frågat mig vad jag gör på jobbet.
Kontraktet fortlöper i ett par dagar till och jag vågar inte göra annat än att gå till jobbet för att inte få problem med nästa löneutbetalning. Fackets rekommendation.
Det ska bli så skönt att lämna det här bakom mig, bara fortsätta gå framåt och inte vända blicken bakåt en enda gång.
Jag känner mig förbannad idag. Vet egentligen inte vad som är bäst, att vara arg eller ledsen, förmodligen inget av alternativen i det här fallet. Likgiltighet är nog det bästa.
Märkte det redan imorse när jag klev ut genom dörren och grannens unge stod vid loftgången och stirrade på mig. Kom på mig själv att jag bara ville gå fram och skälla på honom och fråga vad fan han vill. Kan i och för sig vara hans falska mor jag egentligen är irriterad på. Nåväl.
Trängseln på tunnelbanan var extra jobbig idag och det var väl ytterligare ett tecken på att humöret inte är på topp. Trots att jag möts av samma trängsel varje morgon så hade jag stor lust att slå till alla som var i min väg med min bärbara.
Några femtiotal meter från jobbet så kom en tjej gåendes med sin stora hund och hundra meter långa koppel (kändes det som i vilket fall) och lät hunden komma fram till mig för att sniffa på mig. Jag visade mitt missnöje med hela mitt ansikte och hon började dra bort hunden ifrån mig med hjälp av kopplet. Inte för att jag har något emot hundar men just denna morgon med mitt griniga sinnestillstånd såhade jag ingen lust att ge hunden någon uppmärksamhet.
Det blev inte bättre när jag klev in genom dörren. Jag var först in till kontoret och började direkt fixa inför ett möte som mina kollegor skulle ha. Jag fick komma in närmare en timme tidigare för att göra detta och de låg kvar hemma, sovandes och kom in till mötet när allt var färdigställd, av mig, den personen de har avskedat. Jag har tyvärr inget att säga till om den saken för det ingår i mina arbetsuppgifter men jag har rätt att tycka till och när läget är så infekterat som det är, så vill jag inget hellre än stoppa upp skållhett kaffe i röven på dem.
Jag blev så glad igår. Jag var hemma från jobbet och runt 13-tiden så ringde min telefon. Det var en rekryterare som berätta att hon vill träffa mig nu på måndag för en tjänst jag sökte två dagar tidigare.
Allt är långt ifrån klart men att få så snabb respons i mitt jobb-sökande gav mig hoppet och tron tillbaka på mig själv. Jag har samlat på mig en genuin arbetserfarenhet och jag tror att det nu kommer vara ett stort plus för mig.
Håll tummarna för mig och vem vet vad mer bra saker som kommer hända mig de närmsta veckorna.
Satan också. Jag måste erkänna, jag är nervös. Jag vill inte vara det men jag kan inte styra känslan.
Jag brukar inte vara nervös inför intervjuer men jag känner inte samma trygghet i mig själv den här gången av förklarliga skäl. Jag har inget jobb att luta mig tillbaka till ifall den här intervjun skulle skita sig. Jag känner mig mer desperat än vad jag brukar i en sådan situation och jag hoppas att jag inte utstrålar det när jag väl är där. Hela mitt inre skriker ”ge mig ett jobb för i helvete jag är arbetslös om en dag”. Huamej.
Jag måste tänka på två saker. Det ena är att göra mitt bästa, såklart. Det andra är att tro på mig själv, behålla mitt lugn, och vara frågvis och uppmärksam så att jag inte hamnar på ett jobb där allt känns så fel igen.
Fick ett samtal nyss av rekryteraren som ville skjuta upp intervjun en timme. En extra timme till att våndas dör jag inte av.
Något lustigt hände idag. Det fick mig nästan att glömma bort min panikångest. Men bara nästan. Inte så många av mina vänner som vet om att jag lider av panikångest men mer om det ämnet kan jag ta upp en annan gång. Finns mycket att reflektera över där.
Jag fick tidigt imorse ett sms ifrån min arbetsgivare på min privata mobil en förfrågan om jag vill duka fram inför ett möte till klockan tio idag.
Märkbart irriterad så svarade jag på messet att jag fixar det. Vart är framförhållningen och varför messa till min privata mobil. Nåväl.
När jag väl kom till jobbet så var det kalabalik. Uppenbarligen så har kommunikationen mellan mina kollegor ej fungerat och ett missförstånd har förmodligen skett. Den ena kollegan svor högt och bokstavligt slängde saker omkring sig av frustration och kallade företaget för en hel del namn som jag inte tänker ta upp här.
Finally. Någon som äntligen vågar visa lite känslor och inte sticker ner huvudet i sanden. Första gången på väldigt länge som jag kom på mig själv att skratta på jobbet.
Intervjun igår gick bra men jag kan dessvärre ej hoppas på det jobbet alltför mycket. Rekryteringen hade nämligen gått så långt att företaget redan hittat någon de var intresserade av och förmodligen skulle gå vidare med så varför rekryteraren valde att träffa mig i detta skede vet jag inte. Hon ville dock presentera mitt CV för dem så jag kommer få besked denna vecka om jag går vidare för en ytterligare intervju.
Jag kunde inte sova inatt. Vet inte om det berodde på panikångesten eller om det berodde på tankarna jag har kring min snart arbetslösa situation. Lite oro över lönen finns också för den har fortfarande inte dykt upp som lovat. Trots all ekonomisk oro så ska det bli så FRUKTANSVÄRT skönt att slippa det här mupp-stället. Jag är stolt över mig själv. Stolt över att jag stod på mig och sa ifrån när jag blev behandlad på fel sätt. Snart så är jag fri från denna boja.
Jag fick ett negativt besked gällande ett jobb. Rekryteraren berättade för mig att företaget hade valt att gå vidare med en intern rekrytering.
Jag var dock på en ny intervju igår igen hos ett annat rekryteringsföretag och var mycket skeptisk till det hela från början. Anledningen till detta var för att det är något helt annat än vad jag gjort tidigare, på sätt och vis, och jag var fundersam över varför jag hade sökt tjänsten och varför rekryteraren visade intresse då jag inte har den kompetens som företaget önskar sig.
Jag gick såklart dit ändå och blev lite förvånad när kontoret låg trettio meter från mitt gamla jobb.
Ju mer jag fick höra om tjänsten desto mer intresserad blev jag och poängterade noggrant för rekryteraren att jag är villig att jobba hårt för att lära mig det som krävs.
Tjänsten går ut på att både grotta i mer tekniska problem, göra tester samt även supporta användare och gå ut till företagen och hålla i utbildningar. Man får prova på båda sidorna för att lära sig allt till grunden. Sedan får man välja inriktning och att utbilda folk skulle jag tycka vore askul. Det som inte skiljer sig från mina tidigare meriter är att systemet jag kommer hålla utbildningar i är till för mäklare som jobbar med liv, pension och försäkringsfrågor.
Rekryteraren poängterade för mig det jag redan visste om, att jag inte hade den profilen företaget sökte men att jag hade den inställning och personlighet som hon trodde skulle passa in i företaget så hon beslutade sig för redan under intervjun, att gå vidare med mig och presentera mitt CV för företaget och sedan är det upp till dem om de vill träffa mig. Troligtvis på torsdag i nästa vecka så kommer jag få besked om detta.
Personlighet är ju viktigt men frågan är om det är viktigare än kompetens!?
När jag ändå var i krokarna så passade jag på att gå upp till mitt förra jobb för att lämna tillbaka vissa saker som jag hade glömt att lämna in. Fick höra att VD:n på företaget fått sparken. Undra om det har att göra med det som har hänt de senaste månaderna och deras jävla fula sätt och inte betala ut löner till sina anställda.
Jag frågade även om de kunde ställa upp och låna ut en bärbar dator till mig i ett par veckor för att underlätta mitt jobbsökande och det fick jag vilket jag är tacksam för.
Vilket jobb det är förresten att fylla i alla dessa papper som ska skickas till höger och vänster för att man ska få sin A-kassaersättning.
Idag har jag beslutat mig för att lägga undan jobbsökandet och försöka njuta lite av livet och att jag faktiskt, dock ofrivilligt, är ledig.
Jag blir så jäkla less på alla dess uppförsbackar jag stöter på. Nu är det A-kassan som bråkar med mig. Då jag jobbat en kort tid på det nya jobbet så vill a-kassan ha en kompletterande beskrivning av mig där jag berättar för dem om varför jag slutade på mitt näst sista jobb (varför det nu skulle vara relevant i sammanhanget fattar jag inte) samt även bevisa att min senaste provanställning hade för avsikt att bli en fast anställning.
Hur fan kan man bevisa något sådant när man oftast har en provanställning och då inte har någon garanti på att bli fast anställd!?
Det A-kassan gör nu är att försöka ta ett beslut om hur lång karenstid jag ska ha innan jag får mina pengar.
För mig är det självklart att jag enbart ska ha 7 karensdagar då jag blev uppsagd av min arbetsgivare. Signalerna jag får ifrån A-kassan är 45 dar då jag sa upp mig själv på näst sista jobb och jobbat alldeles för kort tid på det nya.
Ja inte är det mitt fel att det blev så kort tid på det nya jobbet. Jävla idiotiska system.
Jag är förbannad och ledsen. Det känns som att de sparkar på en person som redan ligger.
Ju fler dagar som går utan någon respons på alla skickade ansökningar desto mer tappar jag tron om mig själv. Dumt men sant. Det är en tuff arbetsmarknad och hård konkurrens. Andra intervjun jag fick gå på har jag inte hört något ifrån än men jag borde få beskedet under denna vecka.
Annars har det inte hänt så mycket nytt. Jag har tagit långpromenader och försökt njuta av höstvädret med dess vackra färger. Häromdagen tittade regnbågen fram med sina starka färger och jag kunde inte låta bli att ta några kort med mobilen som jag hade med mig.
Att unna mig saker nu när det livet är tufft för mig känns som balsam på såret. Idag var jag iväg hos Helena och hon fixade mina naglar. Nu tycker jag allt att någon rekryterare/arbetsgivare kan höra av sig så att jag får visa upp mina snygga händer! ;oD
Den här dagen började alldeles fantastisk bra. Jag är sarkastisk nu så ifall du inte vill läsa om negativa tankar så kan du sluta läsa nu.
Jag fick inte det andra jobbet heller. Motiveringen var ingen överraskning. Jag hade inte den kompetens företaget sökte, inte fullt ut i vilket fall. Rekryteraren hade, som lovat, presenterat mitt CV för dem som ”ett wildcard” och de nappade inte utan valde att gå vidare med tre personer som inte hade lika lång sträcka att gå som jag hade haft om de hade valt mig. Vill jag jobba på ett företag som inte ser möjligheter utan bara hinder? Nej det vill jag inte. Nu är jag hård men jag antar att det är besvikelse, besvikelse över att jag åtminstone inte fått visa upp mig för dem och berätta vem jag är och vad jag vill med detta jobb. Fan oxå. Hur ska jag kunna hitta nya krafter när jag får sådana här bakslag.
Jag må låta ”bortskämd” när jag gnäller efter så kort tid som arbetslös men det är svårt för mitt kära självförtroende att acceptera fakta när jag tidigare frossat i jobberbjudanden och faktiskt fått ALLA jobb jag har sökt. Suck.
Jag tror att jag ska äta lite lunch nu och ta en promenad och försöka bli på bättre humör.
På måndag kl 10:00 är det dags igen för en ny intervju. Så fort gick det. Jag är fortfarande grinig över förra beskedet för den tjänsten var mycket mer intressant än vad denna är. Jag fortsätter med mina diva-fasoner. ;oD
Jag borde vara tacksam över att jag FÅR gå på intervjuer vilket många arbetsökande inte får. Rekryteraren jag pratade med var fruktansvärt otrevlig. Mer om det senare. Nu väntar en promenad i det vackra solvädret.
Rekryteraren: – Hej, jag heter X och ringer från X. Du har skickat in en ansökan och jag har några frågetecken gällande ditt CV. Varför har du lämnat dina jobb så ofta?
Jag: – Va? Lämnat mina jobb? Vilka syftar du på!?
Rekryteraren: – Ja eeehm ok ditt senaste jobb.
Jag: – Som det redan står i mitt CV så bla bla bla
Rekryteraren, – Jaha ok då är det frågetecknet borta så du är väl intressant för denna tjänst. Kan du komma på måndag för en intervju?
Jag: – Hemskt gärna, behöver jag ha med mig några papper!?
Rekryteraren: – Lilla gumman, det här är bara första intervjun och du har många konkurrenter så nej jag behöver inte dina papper. Du får komplettera med dem om du fortfarande är intressant efter intervjun.
Jag: – Ta din jävla dryga attityd och stick och brinn.
Ha ha nee så sa jag inte.
Jag: – Ok, tack vi ses på måndag.
Verkligen skitkul att träffa denna herre på måndag kan jag lova!!
Jag kom ut till slut igår i det vackra vädret. Det blev inte direkt någon långpromenad utan jag tog bussen ut till ett av våra vackra naturstråk vi har här i närheten och satt på en bänk och åt mackor och drack varm choklad.
Vi gick förbi, mitt i ingenstans, ett ute-gym som man kan utnyttja gratis. Kändes märkligt att ha något sådant mitt ute i skogen bland en massa kossor!
Såhär såg det ut, lite suddig bild men det här är ett av träningsverktygen.
Precis bredvid träningsverktygen stod en massa kor och storstadsbo som jag är så var jag tvungen, såklart, att ta kort på dessa också
Jag blev rädd när jag tog det här kortet för kossan såg ut att vilja anfalla mig vilken sekund som helst.
När vi satt och fikade så kom en liten misse och gjorde oss sällskap. Hur tam och go som helst.
Mysig utflykt var det i vilket fall. Nu ska jag ta och fixa till mig. Snart bär det av mot city och Helena som ska få leka med mig idag med men denna gång är det dags att fixa håret.
Håret igår blev perfekt. Skönt att känna så och inte behöva ångra mitt beslut i efterhand.
Idag bar vägen av till Sickla där min förrförra arbetsplats ligger. Då de har öppet även på helger så beslutade jag mig för att träffa några av mina tidigare kollegor.
Jag trodde att det skulle kännas jobbigt men jag valde ändå att gå in och hälsa på. Jag ångrar inte det beslutet heller.
Jag blev förvånad över att det gick så lätt för mig att svara på frågorna kring varför jag blev uppsagd på mitt förra jobboch om jag fortfarande var arbetslös. Det föll sig naturligt för mig att svara på ett ärligt och rakt sätt på alla frågor jag fick utan att på något vis försköna sanningen. De kollegor jag jobbat tillsammans med ute i Sickla var och är fortfarande fantastiska.
Jag har kommit på mig själv flera gånger den senaste tiden att fundera en hel del på varför jag egentligen lämnade min trygga fasta anställning i augusti. Jag antar att det är lätt hänt att man glömmer allt det dåliga som gjort att man valt att gå vidare i livet när man hamnar i en sits som är ännu värre än den man lämnat.
Under besöket fick jag höra en hel del gnäll och då slog det mig. Jag blev påmind om vad det var som fick mig att lämna det företag och den tjänst bakom mig. Inga misstag gjorda. Tack för det uppvaknandet kära vänner.
Trots att det är grått och trist väder ute så är naturen fantastisk. Så mycket som jag har gått ut och gått dessa dagar har jag nog inte gjort tidigare. Jag är ute och går nästan varje dag i ca en timme.Det enda som har blivit sämre med motionen jag får, är min hälsporre. Trots rätt skor med specialinlägg så gör sporren fruktansvärt ont om kvällarna och när jag vaknar upp på mornarna så kan jag knappt stödja mig på foten. Någon som har några bra tips att ge mig?
Dagen började dock inte med en promenad idag utan hos en rekryterare i city. Han var faktiskt trevligare än jag trodde. Nittio personer hade sökt tjänsten och tre stycken hade han valt att gå vidare med. Jag borde känna mig smickrad. Det finns dock två ”men” i bilden.
Ett: Jag kommer få gå ner i lön kraftigt.
Två: Jag kommer få svara på inkommande samtal och jag är jävligt less på det och har tyckt att det varit skönt att slippa just den biten.
Det är nästan så att jag inte vill gå vidare i denna rekrytering men det är långt ifrån säkert att jag gör det. Beskedet kommer senast fredag denna vecka.
En sak som jag blivit medveten om är att jag har ”rätt” ålder inne för arbetsmarknaden. Jag trodde att jag var för gammal för vissa tjänster som jag sökt men så verkar inte vara fallet. På tal om ålder, jag fyller år snart!
Dags att kolla på lite jobbannonser nu. Avslutar detta inlägg med två vackra kort tagna med mobil.
Trots att jag har haft fullt upp idag så började jag tidigt på kvällen känna mig rastlös. Jag fick helt plötsligt för mig att jag ville baka. Så jag började surfa runt på internet och hittade ett recept på amerikanska muffins.
Jag ville baka muffins med två olika smaker. Blev nämligen sugen på både choklad och bärmuffins. Choklad fanns hemma men inga bär. Skam den som ger sig tänkte jag när jag hittade paketet med müsli och torkade skogsbär. Varför inte, tänkte jag och hällde i en del av blandningen i degen.
Det gick smidigt med bakandet och när jag plockade ut mina muffins så såg de riktigt smarriga ut. Ha, vilken katastrof. De smakade verkligen asäckligt. Muffinsen med chokladsmak är ätbara men de andra..fy det är nästan så att man kan tro att jag ville förgifta min sambo och mig själv. Ingen hit helt enkelt.
Jag har börjat storstäda lägenheten grundligt. Allt för att fylla upp min vardag så att dagarna känns meningsfulla och att jag framförallt känner att jag gör någon nytta.
Till helgen kommer mina föräldrar över på födelesdagsfika och eventuellt även båda bröderna. Det vore kul.
Jag har fortfarande inte hört något från rekryterare nr 3 men det är ett par dagar kvar till fredag. Igår morse blev jag uppringd av rekryterare nr 4 och ska på intervju imorgon bitti. Det rör på sig men jag måste skärpa till mig med jobbsökandet och hålla mig till dem jobben jag verkligen vill ha.
Jag har inget mer vettigt att skriva för tillfället så, på återseende.
Jag höll på att försova mig imorse inför intervjun. Vaknade tjugo minuter innan jag skulle börja bege mig mot bussen. Turligt nog så ringde rekryteraren och ville skjuta upp vårat möte med en halvtimme så jag fick en lugn morgon ändå. När jag väl kom fram och satt där framför honom och berättade om mig själv och mina tidigare meriter så kände jag mig mer säker på mig själv och fick en bra kontakt med honom. Jag tror att jag börjar bli expert på anställningsintervjuer.
Feedbacken jag fick av honom direkt efter intervjun var mycket smickrande. Han sa att många hade sökt till tjänsten och att han hade valt ut ca 15 personer som han skulle kontakta för intervju men att han nu inte var så intresserad av att göra det för att jag kändes klockren för tjänsten. Han sa även att han hade förstått av mitt CV att jag var bra men att jag var SÅ bra hade han inte räknat med. Jag antar att han syftade på min personlighet. Jag lovar, jag skryter inte nu utan han sa verkligen så och jag kände att mina kinder blossade till av allt beröm. Jag är ju inte direkt känd för att vara bra på att ta emot positiv kritik och komplimanger. Fråga bara mina vänner.
Så på stående fot lovade han mig att jag skulle gå vidare i rekryteringen och att han i början på nästa vecka kommer kontakta mig för en ny intervju och då kommer jag få träffa företaget som söker en ny medarbetare. Håll tummarna för mig. Jag vet inte än hur intressant tjänsten är men antar att jag kommer få mer kött på benen när jag väl är där.
Mitt lönekrav verkade heller inte vara något problem, inte enligt rekryteraren i vilket fall.
Jag är trött idag vilket förhoppningsvis innebär att jag kommer somna i tid och vakna upp i vettig tid imorgon.
Vilket väder det är ute nu, störtregn och hårda kalla vindar. Mysigt att vara inomhus och omge sig med en filt, såpor, katter och kärlek.
Jag vaknade upp med ett strålande humör. Det tog inte så lång stund innan sinnesstämningen förändrades.
Jag är förmodligen inte logisk i mitt tänkande och följer bara mina känslor men just nu känns livet piss.
Jag är förbannad på alla rekryterare. Förbannad för att de är så optimistiska när de träffar mig och lovar på rak arm att de ska presentera mitt CV för företaget och höra av sig med en ny intervjutid. Jag är förbannad på mig själv för att jag tillåter mig själv att svepas med av den positiva andan och sedan när de återkommer till mig med ett negativt besked så faller jag ner platt som en pannkaka.
De som håller i rekryteringen borde passa sig för va de säger och framförallt inte säga saker de inte kan hålla. Jag köper att rekryteraren i många fall kanske tyckt att jag var helt rätt person medan arbetsgivaren dissar mig helt, men lova för i helvete inte att återkomma med en ny intervjutid om du inte vet att kan hålla det löftet. Slutar jag tro på det de säger till mig så slutar jag ju tro på mig själv men när något sånt här händer så resulterar det i att en liten bit av mitt självförtroende försvinner ut i tomma intet.
Stjärnor på is just nu med schlager-tema. Fasiken, jag är en riktig schlagerfantast.
Humöret är något bättre idag. Ett mörkt moln hade lagt sig över mitt sinne igår och ville inte bort.
Igår eftermiddag så fick jag ett samtal från en dam som vill träffa mig för en intervju. Jag ska träffa henne på fredag i nästa vecka. Femte intervjun och denna gång inga mellanhänder utan jag får träffa företaget direkt.
Det trista dock med denna tjänst är att det är ett vikariat på 10 månader. Tjänsten är mycket intressant och jag resonerade som så när jag sökte detta jobb att bättre ett tillfälligt jobb än inget alls. Så vi får se. Jag kommer få en hel del besked under nästa vecka.
Igår hade jag en mysig hemmakväll med min kära sambo. Vi tittade på den nya batman-filmen. Den är bra men vi tittade inte klart på den för att den var så fruktansvärt lång.
Halloween denna helg. Inget annorlunda för mig än andra helger som har passerat. Det som möjligtvis skilde denna helg åt från andra var två barn som plingade på vår dörr och ville ha vår uppmärksamhet dvs de var ute efter att få godis/ pengar. Jag hade två klubbor hemma som jag gav till dem och den ene muttrade litegrann för att han fick en klubba med lakritssmak och det tyckte han inte om.
Jag blev snuvad på mitt lördagsgodis men min sambo erbjöd mig sin lördagsklubba. *flin*
Jag ringde a-kassan och frågade hur det gick med mitt ärende. Mina handlingar låg i fyrtiofem dagars karens-högen. Efter ett djupt andetag och ytterligare en förklaring så förstod hon och sa att jag enbart skulle ha sju dagars karens. Alltid något.
Sedan slog det mig att jag har en inkomstförsäkring vilket gör att försäkringsbolaget betalar ut resterande belopp dvs resterande belopp som a-kassan inte betalar så att jag kommer upp till mina 80% av månadslönen som jag är berättigad till. Jag ringde dem för att höra hur jag skulle gå tillväga och där började cirkusen.
Jag blev bollad fram och tillbaka, från försäkringsbolaget till facket flera gånger om och har fortfarande inte fått någon klarhet i ärendet. Försäkringsbolaget har tydligen inte fått någon information av facket om min nya lön och facket påstår att de inte är skyldiga att skicka in något sådant till försäkringsbolaget utan menar på att om man har en inkomstförsäkring och har betalat den i minst 18 månader (som jag då tack gode gud har gjort) så ska det inte spela någon roll vilken lön man har.
Försäkringsbolaget håller inte med och vill då basera sitt beslut på en lön jag hade 2005 vilket är 8000 kr mindre i månaden. Det räcker inte med att jag skickar ett arbetsgivarintyg som styrker min månadslön utan de vill ha ett underlag från facket. Sista samtalet jag hade var med facket och ingen av oss tre parter var speciellt glada och trevliga på slutet. Hon lovade mig till slut att hon skulle göra ett undantag och ringa upp försäkringsbolaget och bekräfta mina uppgifter och sedan återkomma till mig.
Hon återkom aldrig så jag får snällt ringa upp henne igen under morgondagen. Varför ska allt vara så jävla komplicerat? Det jag är rädd för är att försäkringsbolaget börjar resonera som a-kassan och baserar sitt beslut på min gamla lön vilket innebär mindre pengar för mig.
Annars inget nytt på fronten, ingen rekryterare har hört av sig än. På torsdag kommer jag nyttja min present jag fått av mina fd kollegor och gå ut och äta med sambon för att fira min dag och på fredag väntar en ny intervju.
Igår var mina föräldrar här och en av bröderna. Det var trevligt. Jag fick lite presenter och en julskinka..ha ha ja en färdiglagad sådan så jag har redan hunnit nalla från julbordet.
Här är jag igen, i skrivartagen, och funderar på vad för delikata uppgifter jag ska lägga ut i denna blogg.
Trist nog så handlar den just nu mycket och nästan bara om mitt liv som arbetslös. Men jag antar att det är det som är meningen med detta skrivande, att få skriva av sig om det som är aktuellt för mig just nu.
Jag har en hel del bollar i luften i vilket fall och är tacksam över min strukturerade sida så jag har koll på läget och vad som väntar.
På fredag är det dax för den femte intervjun. Det är ett vikariat på 10 månader. På måndag är det åter igen dax igen, intervju nr 3 jag var på i förra veckan, omgång 2. Detta innebär att jag äntligen gått vidare i en rekrytering och att jag denna gång får träffa företaget i hög person.
Igår ringde ytterligare en rekryterare gällande en tjänst jag inte sökt till. De hade hittat mitt CV på nätet och undrade ifall jag var intresserad. Tjänsten är mycket intressant och smidigt nog så hade vi intervjun över telefon. Visserligen var jag helt oförberedd men jag har vid det här laget börjat bli van att hantera alla frågor jag får. De kommer höra av sig under denna vecka och berätta om jag går vidare för ytterligare en intervju som kommer vara en gruppintervju!!? Huamej.
Sedan har vi den sista bollen. Intervju och rekryterare nr 4 som blev alldeles lyrisk när han träffade mig och som jag berättade om i tidigare inlägg. Han skulle komma med ett besked i början på denna vecka. Än så länge så har jag inte hört något och jag vet inte om det är ett bra eller dåligt tecken. Skulle jag gå vidare i denna rekrytering, vilket jag hoppas, så väntar ett personlighetstest, UC, koll om jag finns i något brottsregister samt bli drogtestad.
Många bollar i luften men än så länge så känns målet så ouppnåeligt.
Jag och sambon var ute och gick i över två timmar idag. Det känns i kroppen kan jag säga. Vi hamnade typ mitt i urskogen kändes det som, tät skog, lerig stig och lukt av hästbajs. Jag blev överlycklig när vi slutligen trampade på betong igen.
Nu ska jag med gott samvete slänga ner mig i soffan och slappa.
Imorgon väntar middagen inne i stan på en fransk restaurang och på fredag väntar två intervjuer. Japps, det samtalet jag väntade på från rekryteraren jag träffade i torsdags ringde under eftermiddagen och bekräftade att jag har gått vidare i rekryteringen. Hoppas jag klarar av att ge järnet på båda intervjuerna. Ena intervjun är klockan 10:30 och den andra 14:00. Wish me luck.
Här nedan kommer lite kort från vår utflykt idag.
Vi gick förbi en hästhage
Den här hästen galopperade fram och tittade nyfiket på oss.
Här var nog en källa till bajs-lukten
Härligt när solen tittade fram
Lite spöklig stämning när dimman kom och det började mörkna
Jag har blivit så uppvaktad idag. Började morgonen med frukost i sängen gjord av min darling och min familj har hört av sig. Senare idag väntar middagen. Ska bli mysigt.
Jag kan inte klaga på livet, inte idag i vilket fall.
Jag var så fruktansvärd trött häromkvällen. När jag väl kom hem så hade jag ingen energi alls.
Torsdag kväll blev en mysig kväll. Vi hamnade på restaurang Minerva vid Odenplan och åt varsin goda köttabit med pommes till. Fantastiskt gott. Jag fick en liten slant av föräldrarna dagen till ära och bestämde mig för att bränna dem just denna kväll. Jag tycker att jag var värd det efter allt som hänt mig den senaste tiden. Det var så skönt att släppa alla problem och roa sig och inte tänka på morgondagen. Efter middagen gick vi till JoLo och spelade en omgång biljard. Det blev inte alltför sent och heller inte alltför mycket dricka men när klockan ringde klockan åtta morgonen efter så var jag inte så pigg.
Jag var dock tvungen att gå upp och åka till första intervjun. Jag gav järnet och hann inte bli så nervös eftersom jag var så fruktansvärt trött. Efter 1 ½ timme så insåg jag att jag hade närmare två timmar till nästa intervju. Jag satte mig på ett fik och tog en kaffe och en macka och kort efter det så hamnade jag i en katastrofal sov-koma .
Ögonen gick i kors på mig och jag kände mig aptrött. Jag satt kvar där tills det var dags att åka vidare. Jag hittade dit utan några problem. Det första som slog mig när jag klev in genom dörren var tystnaden och den mysiga atmosfären. Tjejen som öppnade åt mig bad mig sitta ner och vänta. Jag sjönk ner i en skön och gosig fåtölj och där satt jag under hela intervjun. Så jäkla avslappnat. Vi satt och pratade i närmare två timmar och jag var och är fortfarande förvirrad av alla nya intryck jag hade fått under dagen.
Förstår ni hur trött jag var när jag väl var hemma igen!? Klockan hade hunnit bli 17 och jag gjorde inte många knop den kvällen. Jag kan inte rekommendera någon att ha två intervjuer på samma dag. Nu är det dock gjort och jag är stolt över mig själv för jag gjorde mitt allra bästa på båda intervjuerna.
Jag vågar inte hoppas på något men det är klart att jag måste tillåta mig själv att känna efter.Det är inte slut med intervjuerna här utan väljer de att gå vidare med mig så väntar minst en intervjuomgång till på respektive ställe.
Det som kändes mer rätt och det jag strävar efter var ställe nr två jag var på och såklart så är det vikariatet. Skulle det bli så att jag får båda tjänsterna så kommer det bli ett svårt beslut för mig. Ett vikariat är ju ett vikariat och om elva månader så kommer jag sitta i samma båt som jag gör nu dvs utan något jobb. Nu vet jag ju inte hur arbetsmarknaden kommer se ut då men tänk om den är sämre än vad den är nu!? Nåväl, ingen idé att spekulera nu i hur jag ska göra. Jag får börja med att avvakta och se om jag överhuvudtaget går vidare i någon av rekryteringarna.
På måndag väntar en ny intervju på ett helt nytt ställe. Skönt med en helg emellan.
Katter alltså, det är min stora svaghet här i livet. Jag älskar mina egna något så fruktansvärt. De har sina egenheter som gör dem unika för mig.
Lillstumpan har för vana att slicka min sambo lite varstans där hon kommer åt. Mestadels blir det i ansiktet. Hon gör inte så med mig så jag vet inte vad sambon har som inte jag har.
Den äldre katten hade varit framme idag och snott sambons kaffe *flin*.Han hade lämnat ifrån sig kaffekoppen för någon minut på hallbyrån och när han skulle ta den igen så satt kissen bredvid den och doppade sin tass i koppen och slickade sedan på tassen. Det var tur att sambon hade bryggt extra mycket kaffe så det räckte för en kopp till åt honom. Missan verkar uppenbarligen gilla kaffe, och tandkräm har jag märkt .
Tuggar jag på tuggummi så ska hon frenetiskt komma nära mitt ansikte och lukta på mig.
Jag tror jag börjar bli sjuk. Kroppen känns orkeslös och all energi verkar vara som bortblåst. Tur att jag inte har någon inplanerad intervju de närmaste dagarna.
Kom och tänka på en sak häromdagen som en ny bekantskap sa till mig. Hon trodde till och börja med att jag var ifrån Norrland. Jag har hört det många gånger i mina dar men fattar fortfarande inte varför. Mina föräldrar är ifrån Grekland men jag är född och uppvuxen i Stockholm. När jag sa det till henne så trodde hon mig inte. Det kan omöjligt vara så, sa hon. Jasså, sa jag, och varför inte? Du är för trevlig för att vara en stockholmare svarade hon mig. Vad svarar man på det? Är vi Stockholmare otrevliga eller är det bara en myt?
Lite rapportering gällande mitt jobbsökande. Jag började dagen med att bråka med a-kassan. Igen. Jag har fortfarande inte fått något beslutsunderlag ifrån dem och anledningen till detta var att mitt ärende ”fastnat” i deras system och var fortfarande inte avslutat. Behöver jag säga något mer om detta? Det hela resulterar i att jag får vänta på mina pengar i ytterligare en och halv vecka *mutter*.
Igår så var jag på min andra intervju hos ett företag och det gick bra. Vi är två kvar som fajtas om tjänsten så vi får se vem som går vidare för en tredje intervju. Jag kommer få besked om detta under nästa vecka.
I förmiddags så ringde företaget som söker en vikarie och berättade för mig att jag gått vidare i rekryteringen så jag ska träffa hennes chef nu på fredag.
Det jag väntar på nu är ytterligare ett besked som jag borde få under denna vecka gällande den tredje rekryteringen jag är inblandad i.
Jag räknade ihop alla intervjuer som jag har gått på under den senaste månaden och det är åtta!!! stycken totalt. Inte illa jobbat.
Något märkligt hände mig idag. Jag blev uppringd av en man som jag jobbade ihop med för en hel del år sedan. Jag kan inte påstå att det var någon jag umgicks med. Han hade en väldigt arrogant stil och var heller inte så omtyckt av sina kollegor men det var som sagt en hel del år sedan och man kan ju ändra på sig tänkte jag. Sedan blev jag ju såklart nyfiken på vad han ville mig.
Han hade hittat mitt CV på nätet och kände igen mitt namn och gav mig i stort sett ett jobberbjudande över telefon för att han visste vad jag gick för. Han hade sedan några år tillbaka startat upp en egen firma som sysslar med olika finanstjänster. Tjänsten han erbjöd mig gick ut på att sälja, utbilda och jobba som konsult.
Han pratade och pratade och pratade i nästan en timme. Han fick fram vad det var för typ av tjänst och vad de sökte för person men jag fick inte en syl i vädret. Det är ju viktigt tycker jag för honom att veta vad jag vill och är ute efter.
Jag sa som det var att jag var mitt inne i rekryteringar och var inte alls intresserad av att sälja. Han började återigen prata om tjänsten och att det inte alls var så mycket sälj. Vi bestämde i vilket fall till slut att vi ska träffas imorgon och prata vidare om erbjudandet.
Efter att jag hade lagt på så kände jag rätt snabbt att det inte kändes rätt att gå vidare med det här. Det han erbjuder mig är ett jobb tills jag hittar ett annat jobb. Han påstår att det är ok för honom att jag går på anställningsintervjuer under tiden och att jag inte har någon uppsägningstid. Det låter för bra för att vara sant men efter vissa efterforskningar så insåg jag att jag definitivt inte vill åt det hållet.
Av nyfikenhet så googlade jag hans namn och fick upp en sida som en privatperson lagt upp, en sorts blogg antar jag. Där står det inga trevliga saker varken om företaget eller om personen ifråga som ringde mig. Det stod bland annat, jag citerar ” han är aggressiv, kuklös och agerar otrevligt och förolämpande.” Det lustiga var att ett flertal personer hade lämnat flera kommentarer om att de hade blivit utsatta som anställda av detta företag och heller inte fått sin lön utbetald. En av dem hade polisanmält ägaren till företaget.
Jag blev inte direkt förvånad när jag läste detta. Jag visste bara inte att han fortsatte med sin dryga och stroppiga stil.
Det var väl egentligen den största anledningen till att jag tog beslutet att ringa upp honom och avboka mötet. Ytterligare en anledning var att jag insåg att jag skulle tjäna mindre pengar som arbetande än som arbetslös. Jag måste erkänna att jag var lite nervös och kände mig obekväm när jag lyfte på luren. Han är verkligen en person som kör över en om man inte passar sig.
Jag hörde helt plötsligt en helt annan ton i hans röst och han envisades med att försöka övertala mig och kallade mitt beslut för ”korkat”. Han erbjöd sig till och med att höja lönen så pass att jag inte förlorade något på det. Det hela slutade med att vi la på och jag sa att jag skulle fundera på det ett par timmar till. Fan. Jag har svårt för vissa typer av människor och han har alla dessa egenskaper som jag inte tycker om och har svårt att hantera. Jag kommer inte ringa upp honom mer utan jag skickar iväg ett sms med ett tack, men nej tack till honom så blir jag förhoppningsvis av med honom.
Korkat beslut tycker jag inte att det är, hellre fokuserar jag till 100% på mitt jobbsökande än ödslar en massa onödig energi på ett jobb jag inte vill ha och kanske riskerar att hamna i konflikt med. Nej tack för det.
Det positiva är att jag har två intervjuer till att gå på. Dels då vikariatet, intervju nummer två, samt företaget jag träffade förra måndagen. Jag gick vidare till en tredje omgång och denna gång kommer jag få träffa VD:n. Framsteg!!!
Usch jag är nervös. Det händer småsaker nästan varje dag. Som tidigare nämnt så är jag aktuell i tre rekryteringar just nu eller rättare sagt var.
Jag fick idag besked av en rekryterare att företaget kanske istället kommer gå vidare med en intern person för att de insett att de kanske inte har råd att anställa en person till. Det definitiva beskedet kommer jag få under nästa vecka. Ärligt talat så tror jag inte på det. Hur kan man påbörja en rekrytering och ha två intervjuomgångar och sedan komma på att man ska fylla upp platsen med någon intern istället. Det jag tror är att de har valt att gå vidare med någon annan som sökt samma tjänst men vill fortfarande ha kvar mig som en säkerhetslina ifall den personen de valt ut bangar.
Jag tror att jag redan nu kan räkna bort den tjänsten. Blandade känslor kring det. Det positiva är att det var det jobbet jag kände allra minst för. Det negativa är att mina chanser till ett nytt jobb minskat med en tredjedel.
Pressen på mig är hög nu inför de kommande intervjuerna. Jag har ont i magen
Jag fick höra av två av mina referenser att de idag blivit kontaktade av en rekryterare som frågat ut dem om mig och jag har varit ett litet nervknippe halva dagen. Överenskommelsen jag haft med rekryteraren gällande den tjänsten är att vi redan igår bokade in en sista intervju nästa måndag och att han dagen efter dvs idag skulle ringa på mina referenser. Skulle hans beslut ändras efter dessa samtal så skulle han höra av sig till mig innan måndag. Jag känner mig så maktlös för det är en bit i rekryteringsprocessen som jag inte kan påverka på något sätt. Återrapporteringen jag fått av mina referenser som då såklart är fd chefer till mig sa att de gjort sitt allra bästa och att de tror att jag har en stor chans att få detta jobb. Jag vågar inte hoppas på något alls. Skönt dock att rekryteraren inte hört av sig till mig idag och hoppas på att han inte gör det imorgon heller så att jag får gå på intervjun på måndag som planerat.
Imorgon måste jag också ge järnet. Det känns så svårt och falskt på något vis att verka jätteintresserad av alla rekryteringar jag är inblandad i och det på en och samma gång. Jag har dock inget val och måste hålla alla dörrar öppna.
Usch. Jag vet inte hur intervjun gick. Jag antar att den gick hyfsat. Petig som jag är så hade jag kanske velat ändra på vissa saker som kanske läst på mer om företaget, inte vara så spontan och kläcka ur mig allt som glider förbi min lilla hjärna. Jag tyckte att han hade en dialekt och jag frågade vart i Sverige han kom ifrån. Han blev rätt förolämpad av någon anledning och så att han minsann kom ifrån Nyköping och där har man ingen dialekt utan där pratar man rikssvenska.
Helt klart, vilket är dumt, så blir tjänsten mer tilltalande när man intervjuas av en person vars personlighet stämmer in med ens egna. Så var det i det här fallet med tjejen jag träffade för någon vecka sen och som höll intervjun. Vi klickade verkligen på alla plan. Hon ska snart gå på mammaledighet och det är därför de söker en vikarie och idag fick jag träffa hennes VD. Kemin mellan oss var sådär. Med ens så märker jag att vikariatet helt plötsligt inte alls är lika intressant längre. Dumt va?
Nåväl, inga stängda dörrar som sagt utan jag får avvakta och se vad deras besked blir. Nu är det dags att ta helg och sedan ge järnet igen på måndag. Har jag förresten nämnt att jag är FRUKTANSVÄRT less på att gå på intervjuer!? Vilket lyxproblem jag har!!
Nerverna är på helspänn och det drar ner mitt humör något avsevärt. Jag vill så gärna att intervjun på måndag går bra och hela vägen fram. Det är det jobbet jag känner allra mest för. Jag får hela tiden bromsa mig själv och inte hoppas för mycket.
På måndag måste jag även lämna tillbaka min dator till min före detta arbetsgivare vilket känns jättetrist. Den har underlättat mitt jobbsökande något avsevärt men jag förstår att de inte har någon skyldighet att låna ut den ytterligare tid till mig.
På tal om något helt annat nu. Jag har önskat mig en kombinerad födelesedagspresent/julklapp av brorsan och kommer troligtvis få något av nedstående:
Klänning från Asos
Också klänning från Asos
Kul att kunna unna sig själv något såhär lagom till jul och nyår. Tack för det brorsan. Jag är även sugen på ett par UGG-stövlar men de är så fruktansvärt dyra. Jag tror däremot att de skulle vara som balsam för fossingarna.
Dessa UGG:s står högst på min önskelista, 2 100 spänn *suck*
Helgen är över men jag är inte ledsen över det. Helg och vardagar har flytit ihop för mig och det spelar ingen roll längre vad det är för dag. Låter jag less så är för att jag är less. Jag hatar den här ovissheten och får ångest av tanken på att jag kanske kommer få börja om från ruta ett igen gällande mitt arbetssökande om rekryteringarna jag är inblandad i just nu skiter sig.
Alla har börjat prata om julklappar och hela min energi går åt till att fundera kring om jag kommer ha råd att betala mina räkningar då det fortfarande inte kommit in några nya pengar.
Jag kommer behöva lämna ifrån mig datorn imorgon och kommer nog inte ha samma möjligheter att uppdatera bloggen. Det första jag ska prioritera när jag väl får ett jobb är att spara ihop till en bärbar dator.
Dystert inlägg idag men det är kanske för att jag känner mig dyster och orolig över min framtid. Jag ska göra mitt bästa imorgon och mer än så kan jag inte göra. Snälla, håll tummarna för mig.
Jag tror att jag fortfarande är i chocktillstånd. Direkt efter intervjun så plockade vd:n fram ett kontrakt och frågade mig ifall jag ville börja jobba hos dem. De hade bestämt sig för mig redan innan jag gick dit. Utav 90 sökande så var jag deras förstahandsval. Förstår ni min glädje? Jag fick svälja både en och två gånger när jag fick beskedet, allt för att hålla tårarna borta. När jag berättade nyheten för sambon så kunde jag inte längre hålla tillbaka mina tårar men då gjorde det inget. Det var tårar av glädje.
Jag har fått ett jobb med start den 8/12 så jag har tre hela veckor på mig att ladda mina batterier och njuta av den lediga tiden.
Jag är så lycklig och framförallt lättad.
Äntligen hittade jag ett företag som tror och vill satsa på mig. Det blev totalt en sju-veckors arbetslös period för mig. Det kändes som minst den dubbla tiden.
Förstår ni vilken känsla, jag har fått ett jobb!!!!!!!!!!!!!!!!
jag går fortfarande på små rosa moln. Samma dag som jag fick beskedet om att jag fått jobbet så gick jag omkring här i lägenheten och spontansskrek ”jag har fått jobb”. Min sambo skrattade och gratulerade mig många gånger den dagen. Jag läste någonstans att 1600 personer blir av med sitt arbete nu per dag och mitt i denna kaos så lyckades jag hitta ett jobb.
Har egentligen inget vettigt att skriva om just nu. Funderar på att ta en långpromenad snart. Fan jag har skrivtorka. Jag får fortsätta dricka mitt kaffe istället. Har märkt att koffein triggar panikångesten men några klunkar går bra.
Slötittade på tv häromdagen förresten och såg en gammal kollega från det allra första jobbet jag hade. Han jobbade som it-tekniker då och idag är han tydligen läkare för fotbollslandslaget Djurgården.
Fick klänningarna jag hade beställt från Asos häromdagen. Brorsans julklapp som jag fick i förskott. De var jättefina. Hittade även ett par varma stövlar utan klack. Min andra bror gav mig ett bidrag till dem och sa att det var hans julklapp till mig. Jag inser att jag inte kommer ha så många julklappar att öppna i år.
Det är snart jul. Tycker att tiden rusar förbi. Skönt iof för det innebär att det snart blir varmt igen.
Jag var ute på en långpromenad häromdagen och trots att alla vackra höstfärger försvunnit så finns det ändå vackra vyer att titta på.
Mitt inne i skogen så råkade jag stötta på en gammal kollega som uppdaterade mig med det senaste skvallret. Världen är verkligen liten.
Jag har inget skvaller att berätta. Livet rullar på som det ska. Två veckor tills det är dax att börja jobba på det nya. Lite läskigt men fruktansvärt spännande.
Jag ska nog ta och ringa arbetsförmedlingen också och meddela de att jag fått ett jobb. Har medvetet väntat lite med det då a-kassan bara gjort en massa fel och jag är rädd för att det kommer bli ännu mer fel om jag ringer och förvirrar dem med ett jobb.
Usch jag vill så gärna ha en dator, en egen. Nu får jag låna sambons mellan varven men det är inte riktigt samma sak. Jag är ju en riktig såpa-nörd och följer många serier och det är skönt att kunna få låna datorn och fortsätta följa serierna. Just nu är favoriten ”The big bang theory” som handlar om några nördar som verkligen är supernördar!
Annars är det inte så mycket på tv som jag följer. Idol har jag följt med ett halvt öga men tappade intresset helt när jag hörde att Anna åkte ut före Johan. Stjärnor på iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiis är väl ganska underhållande. Fringe är en annorlunda serie men jag har inte riktigt fastnat för den än till 100% så vi får se om jag kommer fortsätta följa den.
Ska ta och fortsätta titta på någon serie nu när jag ändå sitter framför datorn. Avslutar inlägget med lite bilder från min senaste promenad.
Det kommer trots allt bli några köpta julklappar iår med. Inget avancerat eller dyrt men det är väl tanken som räknas.
Jag var på söder idag och strosade omkring för att få lite idéer. Gick även förbi Helena och tog en kopp kaffe med henne. Då hon inte hade någon kund så passade hon på och julpyntade mina naglar.
Under förra veckan så ringde min förra arbetsgivare både på min mobil samt hem. Jag svarade inte de två första gångerna och blev mäkta irriterad på dem då jag inte vill bli påmind om den skiten igen men när det ringde för tredje gången så svarade jag och det han ville var att höra om jag hade något lösenord till mobilen samt datorn jag hade lånat. Svaret var nej. Sedan berättade han i förbifarten att företaget har gått i konkurs och att de höll på och packa ner sina privata saker och resten skulle konkursförvaltaren ta hand om.
Vad ska jag säga? Tycker jag synd om dem? Svaret är utan tvekan, nej! Däremot så är jag så glad att jag redan gått igenom det de nu får gå igenom. Hade jag inte fått gå i oktober så hade jag fått gå nu och tanken på det får mig att rysa. Jag önskar de all lycka till och hoppas nu att de inte stör mig med ytterligare samtal.
Vilken glädje jag kände häromdagen när jag ringde arbetsförmedlingen. Hon som svarade och tog emot mitt besked lät också genuint glad och lyckoönskade mig till det nya jobbet.
Jag ser fram emot det och ska under min andra vecka gå på kurs för att få lära mig deras system som de jobbar med.
Snön håller på och smälter bort nu och det är just den här baksidan av vintern som jag hatar. Slaskigt och lerigt och blir det några minusgrader inatt ja då kommer halkan. Blää. Mina nya stövlar får väl godkänt. De är jättesköna att gå i, passar till både byxor och kjol, är varma och jag har inte halkat med dem.
Såhär såg det ut för ett par dagar sedan i södra delarna av Stockholm + mina julpyntade naglar.
Nu är det inte så många dagar tills det är dags för mig att börja jobba igen. Är nog bra att jag får lite annat att tänka på för min panikångest har av någon anledning blivit starkare och håller i sig i många timmar varje dag.
Jag kan inte påstå att jag är snabb av mig när det gäller att titta på populära filmer eller för den delen läsa böcker som folk pratat gott om. Varför vet jag inte. Det kanske kan vara så att jag är övertygad om att jag kommer bli bli besviken när jag hört så mycket positivt. Jag har många filmer att rabbla upp som jag inte har sett men känner att jag borde, detta gäller både äldre och nyare filmer som exempelvis Gudfadern, Gladiator osv osv. Ju mer folk pratar om att man MÅSTE se eller läsa något desto mer anti blir jag och håller mig borta. Ytterligare ett bra exempel på detta är sagan om ringen-filmerna. Jag såg på alla tre filmerna under en och samma dag. Jag blev inte besviken men hade ingen lust att titta på dem tidigare.
Harry Potter filmerna har jag fortfarande inte sett.
Varför jag nu hamnade i dessa tankar är för att jag äntligen för någon dag sedan tog arslet ur och började läsa den första boken av tre som jag länge haft i min bokhylla och ej tagit mig för att börja läsa trots lovorden jag hört ifrån alla håll och kanter. Jag har bokstavligt sträcktläst den och kan inte slita mig. Fantastiskt bra bok och jag hoppas att de andra två som väntar på mig är lika bra. Boken jag pratar om är av Stieg Larsson och heter ”Män som hatar kvinnor” och är en kriminalroman. Läs, för i helvete, läs, om du är lika sen som jag och fortfarande ej gjort det.
Jag vänjer mig aldrig vid den här förbannade känslan jag får när jag får panikångest. Det sätter sig som en klump i bröstet, hjärtat börjar slå fortare, jag svettas och får svårt att andas. Det känns som om jag kommer sluta andas helt om jag inte anstränger mig för att göra det. Trots att jag mer än en gång ringt och pratat med min läkare om detta när jag har mått som sämst så känner jag att jag behöver prata med honom på nytt för att få bekräftat att det inte är något farligt. Allt sitter i mitt huvud och jag är den som kan trigga upp ångesten men även dämpa den. Det är svårt att dämpa den när ångesten och framförallt oron och räddslan tar över. Ibland är det så illa att jag inte kan sova om nätterna.
Jag har inte alltid lidit av det utan det kom den dagen jag fick min nackspärr. Jag hade nackspärr i över ett halvår och läkarna kunde inte förstå vad felet var. Jag kunde knappt hålla mitt huvud upprätt. De hittade inget bråck eller för den delen någon orsak till varför nackspärren inte släppte. Jag blev sjukskriven, gick till sjukgymnast och naprapat och sprang med jämna mellanrum till olika läkare och inget hjälpte. Någonstans i det skedet så kom panikångesten. Jag kunde helt plötsligt inte längre hantera min räddsla och det kändes som om jag skulle dö vilken sekund som helst.
Jag har många gånger lyckats bearbeta bort ångesten själv genom att ta kontrollen över mina känslor och lugna ner mig men jag måste erkänna att det sliter en hel del på psyket.
Idag fick jag än en gång bekräftat att det inte är något farligt och att de vanligaste symptomen är precis de jag känner av vid attackerna. Det lugnade ner mig i vilket fall för stunden och jag har mått bra i ett par timmar nu. Hoppas det håller i sig och att det nya jobbet distraherar mina tankar så att jag börjar må bra igen. Hjälpmedel som finns är kognitiv beteendeterapi eller tabletter, antideppressiva sådana.
På tal om något helt annat, min sambo fick mig att skratta gott igår kväll. Han frågade mig ifall jag ville ha något och då svarade jag ”ja, jag vill ha dig på ett fat”. Ut gick han mot köket och kom tillbaka med en tallrik som han sedan satte sig på och frågade mig ”är det något mer du vill ha!?” Ha ha han är för härlig ibland.
Vilken vecka. Den svischade förbi och i fredags var jag mer död än levande. Jag är inte van att gå upp så tidigt.
I måndags var min allra första dag på det nya jobbet. Jag fick gå runt på alla tre våningsplan och hälsa på mina nya kollegor. Tror ni att något namn fastnade i min stackars arma skalle? Till slut flöt även alla ansikten ihop i en salig röra och i slutet på dagen så visste jag inte längre vilka jag hade hälsat på. Under dagen fick jag vara med på ett möte där jag fick presentera mig. Jag fick även en välkomstblomma av dem vilket gjorde mig glad.
Det känns så fantastiskt skönt att komma till ett sådant strukturerat företag. Det mesta av tiden fick jag sitta bredvid och medlyssna på alla inkommande samtal och så kommer jag nog få göra fram till början av februari då det är min tur att börja svara på lite samtal. Det jag var mest orolig över var hur mycket av arbetstiden som gick åt till att sitta i telefon men i snitt är det ca 30 samtal per person och dag och man sitter på telefonslingan ca två dagar i veckan. Resten av arbetstiden är administration samt finnas till hands och assistera vid kurser, utbildningar mm. Jag är nämligen ganska less på att bara sitta och prata i telefon dagarna i ända.
Jag kom såklart lägligt för julfesten som var under samma vecka. Med handen på hjärtat så hade jag gärna sluppit den för jag blev nervös och paniken gjorde sig påmind flera dagar innan festen. Jag överlevde dock och det gick bra. Mitt allra första julbord för i år. Efter middagen och när festligheterna satte igång på allvar så valde jag att åka hem. Valde att inte dricka något under kvällen vilket nog var ett klokt beslut.
Just ja, jag fick en julklapp också, ett presentkort på 500 kr som jag i stort sett kan använda lite varsomhelst.
Under nästa vecka så ska jag gå på kurs i två dagar och sen är det inte långt kvar till jul och lite ledighet. Företaget har stängt i stort sett hela julen bortsett ifrån den 22:a, 29:nde samt 30:nde december. Jag funderar på att plocka ut en semesterdag och få ytterligare ledighet för jag känner att jag fått alldeles för lite av den varan på senare tid..hihi.
Det går sakta men säkert framåt för mig på det nya jobbet. Det är mycket nytt att lära och jag är helt slut när jag kommer hem om kvällarna.
Till helgen blir det att sova ut, storstäda och köpa de sista julklapparna.
Just nu så tar jag en liten paus från jobbandet och passar på att uppdatera min blogg.
Om en halvtimme så har jag lovat en kollega att hjälpa henne att duka fram tårta och kaffe till alla som jobbar i huset idag. Hon går nämligen snart i pension och jag är då hennes ersättare.
Hon har på väldigt kort tid blivit som en mamma för mig. En himla rar dam som tagit väl hand om mig. Jag var iväg på lunchen och köpte två små söta prydnadstomtar till henne som tack för att hon lärt upp mig och haft tålamod med mig. J
Hon blev så rörd och så känslig som jag är, så var jag såklart också väldigt nära att fälla en tår. Kul att gesten uppskattades av henne, fick till och med en puss på kinden. J
Jag tror jag kommer trivas ypperligt här. Det känns så just nu i vilket fall.
Har kommit på mig själv att jag för första gången på väldigt många år faktiskt längtar till jul. Ska bli kul att åka ut till föräldrarna och fira julafton med dem samt mina två bröder. Sambon följer också med. Framförallt så ska det bli fruktansvärt skönt att få vara ledig.
Fick ett mail häromdagen som jag blev glad över ifrån en tjej på andra sidan världen. J Hon hade läst mitt inlägg om panikångest och led av samma sak. Hur elakt det än låter så känns det som en tröst att veta att man inte är ensam om att lida av panikångest och det känns bra att prata med någon som förstår till 100% vad man känner och vad man går igenom. Jag ska så fort jag får tid svara på mailet.
Usch jag börjar bli sjuk. Vaknade med halsonda och har nu på förmiddagen även börjat snora. Det är synd om mig.
Min mentor vill inte ta hand om mig av förklarliga skäl. Hon kommer ha besök över julen och vill inte bli sjuk. Jag har ju precis börjat här och känner mig inte alls bekväm med att sjukskriva mig redan andra veckan.
Jag sitter ensam just nu och trixar med lite papper men jag måste erkänna att jag inte orkar engagera mig i jobbet idag.
Nu är jag inte jättedålig men jag tror att förkylningen kommer bryta ut lagom till helgen.
Jag har sådan tur att jag bara jobbar till 14 idag då jag efter det ska till farbror doktorn. Sen blir det raka vägen hem till soffan.
Måndag idag och jag jobbar. Utav ca sextio personer så är vi två som jobbar på detta plan. Behöver jag säga att jag har tråkigt? Jag får ta hand om mig själv och kan inte påstå att jag är självgående än. Har dock varit duktig och läst igenom lite material på egen hand. Jag är dock mycket tveksam till ifall jag orkar vara kvar här hela dagen. Är fortfarande förkyld och tror att febern har kommit tillbaka. Bara tanken på att behöva åka hem känns jobbig. Jag önskar att jag redan var nerbäddad med en bra bok. Imorgon måste jag köpa de sista julklapparna samt gå till Helena och fixa mina naglar. Jag tror att min sambo kommer häpnas över sin julklapp. Mer kan jag inte skriva om detta för han kanske läser inlägget.
På onsdag bär det av mot föräldrarna och det lutar åt att vi kommer sova över där. Ska bli mysigt och bli lite omhändertagen. Det blir väl i vanlig ordning en salig blandning på julbordet, dvs både julskinka och tzatziki ;) .Min brorsa kom tillbaka ifrån Växjö i veckan så det ska bli kul att få träffa honom också. Han har gått ner en hel del i vikt. Antar att det lätt blir så när man flyttar hemifrån.
Idag sitter jag förresten i mitt rum. När jag kommer tillbaka ifrån julledigheten så har min mentor hunnit gå i pension och då kommer jag kunna bo i mig ordentligt i arbetsrummet. Fasiken alltså vad det river i halsen. Räddningen har varit ”Zyx citron” som jag köpt receptfritt på apoteket och som drogat ner min hals.
Det ska bli skönt att få vara lite ledig nu för efter julen börjar allvaret. Jag längtar efter den dagen jag blir självgående och inte behöver fråga om allt.
Får passa på att önska mina läsare en riktigt God Jul.
Jag får ganska många träffar på ”panikångest” så jag tänkte dela med mig av det jag läst från ett häfte jag fick av min läkare som heter ”Vad är paniksyndrom”.
Vad är en panikattack?
En panikattack är en plötslig attack av obehag och ångest som ofta tar sig i uttryck i akuta kroppsliga symptom. Attacken ska vara oprovocerad och man kan ha följande symptom (minst 4 av nedstående symptom ska man ha för att det ska kallas för en panikattack):
- Hjärtklappning
-Svettning
-Darrningar
-Andnöd
-Kvävningskänsla
-Smärta eller obehag i bröstet
-Illamående
-Svindel
-Räddsla att mista kontrollen eller bli tokig
-Räddsla att dö
-Domningar eller stickningar
-Frossa eller värmevallningar
Själv får jag nio av ovanstående punkter samtidigt
Paniksyndrom är en sjukdom där man har återkommande panikattacker som leder till att man börjar undvika att göra saker i syfte att slippa panikattacker och man oroar sig för följderna av attackerna.
Det är normalt att känna ångest ibland men sjuklig ångest är däremot hämmande, skrämmande och nedbrytande.
Ca 150 000 svenskar beräknas lida av paniksyndrom.
Blir man galen av en panikattack?
Nej, man kan inte bli galen av en panikattack. Man kan inte heller dö av en panikattack. Den går alltid över av sig själv, man kan inte fastna i den. Detta beror på att de stresshormoner som utsöndras bryts ner och att det parasympatiska nervsystemet tar över och lugnar ner kroppen. Kroppen har alltså ett självreglerande system som återställer balansen.
Vad menas med undvikabeteende?
Med det menas att man undviker olika saker som en följd av ångest. Att undvika det obehagliga kan verka som en tilltalande strategi, eftersom ångesten just då minskar, men på lång sikt är det förödande. Man måste fortsätta kämpa med det som är jobbigt för att inte bli begränsad i sitt liv av undvikande. Detta är det viktigaste rådet till någon med paniksyndrom, undvik inte det du är rädd för.
Människor med paniksyndrom undviker inte bara situationer och platser som upplevs som att de kan utlösa panikattacker utan ofta även kroppsliga förnimmelser som påminner om panikattacker. Man kan ex undvika att jogga, titta på spännande filmer eftersom hjärtat då slår hårt och snabbt och påminner om en panikattack. Att undvika är att skapa ett bekvämt fängelse.
Många med paniksyndrom minskar drickandet av alkohol. Det kan bero på att baksmällan kan vara extra ångestväckande, men det kan också bero på att man är rädd för att tappa kontrollen och göra något ”tokigt” under en panikattack.
Är paniksyndrom en riktig sjukdom?
Ja, paniksyndrom är en riktig sjukdom. För den som lider av paniksyndrom är skillnaden mellan vanlig räddsla och oro och sjuklig ångest uppenbar. Vid paniksyndrom kan man inte fungera som man brukar men det finns effektiv behandling. Det hjälper alltså inte att bara rycka upp sig.
När jag får en panikattack känns det som om jag ska dö, fast jag vet att det egentligen inte är så!?
Det är vanligt att man tror att man ska dö när man får en panikattack. Man kan exempelvis tro att man ska dö av hjärtinfarkt eller att man ska kvävas. Den som haft många panikattacker vet ju att han eller hon inte kommer att dö av attacken, men under själva attacken går det ibland inte att tänka rationellt.
Vilket är bäst, psykoterapi eller medicin?
Det går inte att säga att det ena är generellt bättre än det andra. Både psykoterapi och medicin är bra behandlingar och går också att kombinera.
Finns det någon patientförening för paniksyndrom?
Ja, det finns en förening som heter Ångestsyndromsällskapet. Du kan läsa mer på www.angest.se eller ring 08-650 70 79.
Snart har vi ett nytt år. Förhoppningsvis ett bättre år än vad detta år har varit för mig.
Nu ska jag i och för sig inte klaga då allt löst sig på bästa möjliga sätt för mig. Jag lämnade min trygga arbetsplats för en ny spännande utmaning som visade sig vara en utmaning på mer än ett sätt. Jag fick gå på grund av arbetsbrist och finanskris men hittade ett nytt jobb efter bara en månad. Gällande det så är det min förtjänst. Jag gjorde allt man ska göra och lite till och den hårda pressen och slitet resulterade i att jag hamnat hos en arbetsgivare jag känner mig trygg hos.
Jag har hälsan i behåll, tak över huvudet, min underbara sambo samt mina ögonstenar dvs katterna.
Nyårslöftet till mig själv är att försöka ta hand om mig själv bättre både fysiskt och psykiskt. Jag glömmer lätt bort det.
Imorgon väntar en god middag med champagne och nyårsmällare vid tolvslaget.
Vet ni hur svårt det är att färga håret när man har hairextensions i? Inte lätt då jag inte får färga dem utan enbart mitt egna hår. Det blev dock ett bra resultat och jag är nöjd med färgen. Alla mina gråa hårstrån är för tillfälligt dolda.
Tisdag idag och jag antar att jag inte är ensam om att ha lite ”söndagsångest”. Jag tycker iof att det ska bli skönt att få komma ut och ge järnet på det nya jobbet men jag saknar inte mornarna när jag hör larmet från mobilen och vill inget hellre än att somna om igen. Skönt att veckan är kortare än vanligt så man får sig en mjukstart.
Det var ett lugnt nyårsfirande för egen del. Tycker det är skönt att ha julen bakom mig och veta att nu väntar längre och ljusare dagar.
Jag tog mod till mig och ställde mig på vågen och blev förvånad när vågen visade -2 kg. Att lyckas gå ner över julen är en bedrift må jag säga. Jag var iof förkyld över hela julhelgen så aptiten var inte densamma.
Det som är störande just nu är min visdomstand, tror att det är den som spökar i vilket fall. Det verkar som om den har fått för sig att växa ut i äldre dar. Får se hur det går med det. Ont gör det i vilket fall. Blää.
Jag råkade häromdagen surfa in på en blogg som en tjej skriver. Jag känner henne inte sen tidigare men fastnade för hennes sätt att skriva. Jag känner igen mig i henne. För några år sedan kunde det ha varit jag som var författaren till bloggen. Det verkar vara en tokig och glad prick i vilket fall så får man den uppfattningen om henne när hon skriver om det som händer i hennes liv. Dessa tankar gjorde mig lite ledsen.
Jag saknar den person jag var för några år sedan. Kan man som person ändras så radikalt under bara några år eller finns den personen fortfarande inom mig fast väl gömd?
Jag saknar min spontanitet. Jag saknar mitt skratt och lättsamma sätt att se på min tillvaro och på livet. Jag saknar min framåtanda och positiva energi. Vart har jag tagit vägen?
Nu uppfylls mitt inre med ett mörkt moln som inte riktigt vill skingras. Jag känner mig ofta nedstämd och oroar mig hela tiden över olika saker.
Med det nya året så kom löftet till mig själv att ta bättre hand om mig både fysiskt och psykiskt. Det kanske är en början för mig att hitta tillbaka till mig själv och den person jag en gång var. Klart att det är livserfarenhet och alla motgångar jag har haft som utformat mig till den person jag är idag men mycket bra saker händer också i mitt liv och jag måste börja uppmärksamma och glädjas åt dem med. Det är dags för mig att se världen med andra ögon. Det blir min största utmaning 2009. Vilken blir din?
Satan vad jag är trött idag. Är verkligen specialist på att vända på dygnet så fort helgen kommer. Somnade efter två inatt och när klockan ringde vid halv sju så var jag mer död än levande.
Helgen gick i lugnets tecken. Första gången på väldigt länge som jag kunde slappna av och njuta av min lediga tid. Det blev en hel del serietittande då alla serier verkar ha kommit igång igen efter juluppehåll.
Igår kom mina föräldrar över på fika vilket var trevligt. Vi spelade bowling (tv-spel) och jag vann båda omgångarna..he he!! När de åkte hem så bäddade jag ner mig i soffan och tittade på en film som jag hade laddat ner några dagar innan. Det var filmen ”twilight”. Tusan vad bra den var. Det var oerhört bra skådespelare och jag levde mig verkligen in i filmen. Jag är inget stort fan av vampyr-filmer så jag hade inte så stora förhoppningar om den men historien var underbar. Jag kommer helt klart se den igen.
Jobbet rullar på som det ska. Jag lär mig mer och mer för var dag som går. Skönt att äntligen ha en fast punkt med ett eget rum och dator.
Kollegorna är också trevliga och väldigt hjälpsamma vilket jag är tacksam över. Häromdagen hände en lustig sak. Jag var tvungen att gå ner ett plan för att söka upp en kollega och på vägen dit stötte jag på en annan kollega som jag inte hade sett tidigare. Hon tog sig tid och pratade en stund med mig och under hela konversationen så hade hon sin blick fäst på min urringning. Ha ha något obekväm kände jag mig och undrade vad tusan det var hon tittade på. När jag välhade fått tag på den kollega jag var ute efter och gick upp till mitt plan igen så kom min mentor in till mitt rum och gav mig samma blick. Det slog mig aldrig att själv titta ner men min mentor var inte lika finkänslig utan hon sträckte fram sin hand mot min urringning med orden ”nu är du ertappad”. Sekunden efter ser jag att hon plockat upp en tändsticka som hade fastnat i min urringning..ha ha..jag som inte ens röker!? Fråga mig inte hur jag hade lyckats med denna bedrift. J
Jobb jobb jobb..jag drunknar i alla papper snart men satan vad jag tycker att det är kul. Jag har fortfarande inte börjat svara i telefon men har kommit igång med det administrativa. En av mina kollegor är sjukskriven i en vecka så jag har avlastat henne också. Jag kan vara snäll när jag vill.
Jag tycker att det är så fruktansvärt kul att komma till jobbet. Jag antar att jag nu är inne i min ”smekmånadsfas” då alla är känns så trevliga och hjälpsamma och alla arbetsuppgifter är spännande och utmanande. Jag hoppas verkligen att den känslan håller i sig länge till. Jag börjar se helheten nu i mitt arbete och börjar förstå vad det är egentligen jag håller på med. En hel del kurser väntar till våren vilket ska bli kul.
En kollega berättade under fikat att han är vigselförfattare på sin fritid och erbjöd sig att viga mig gratis..ha ha undra vad sambon skulle säga om det!
Annars är det väl inte så mycket som händer på livfronten. Jag var inne nyss på friskis hemsida och blev inspirerad. De har gympa/rygg samt danspass som lät tilltalande. Ska nog se till att börja träna redan denna månad.
Det är synd om mig idag. Jag har en början till ett sår i munnen på insidan av kinden. Satan vad det gör ont. Precis bredvid visdomstanden och jag har såklart fått huvudvärk av detta. Det kommer bli en lååång eftermiddag.
På väg till jobbet idag så stötte jag på en fd kollega. Hon var på väg till huvudkontoret för en planeringsdag och jag fick höra det senaste skvallret. Tydligen så har ytterligare en person sagt upp sig. Målen är tuffare än förut och jag antar att det skrämmer en del.
Jag måste se till att engagera mig litegrann på min fritid för just nu så känns det inte som om jag gör något annat än åker hem och glor på såpor tills det är dags att sova. Visserligen så har ekonomin varit ett hinder och min panikångest men jag får försöka i lagom mängder tvinga mig själv att göra saker som kommer få mig att må bättre i längden. Träning är en bra start. Vidare funderar jag på att hoppa på en billig kvällskurs. Vet dock inte vad det skulle vara för kurs. Får kika lite på vad det går för typ av kurser och utgå ifrån det.
Jag saknar många av mina vänner. Jag har knappt träffat några vänner på senare tid. Det finns många anledningar till det. En av dem är att tre av mina närmsta vänner har flyttat ner till Skåne!!!!????? Jävla svikare!!!!!!! Kom hit och fika med mig!!!!! En annan anledning har varit mitt beteende. Jag stänger alltid in mig i mitt lilla skal när jag inte mår så bra och förra hösten hände en hel del skit som gjorde att jag drog mig undan. Nästa vecka dock så ska jag träffa min lilla Mia och pussa och krama ihjäl henne!
Nu är min lunch slut och jag antar att det är dags för mig att återgå till allvaret.
Vilket märkligt fenomen egentligen att känna starka hatkänslor mot en person man överhuvudtaget inte känner. Det måste ju ha något att göra med vad man utstrålar och/eller personkemin.Beteendet är såklart också en viktig aspekt i det hela.
Varför jag fick dessa tankar var för att jag varje morgon i drygt en månad nu går förbi en kiosk och handlar min frukost där.
Mannen som står i kassan tycker inte om mig och jag tycker inte om honom. Jag känner verkligen hans fientlighet gentemot mig.Han är hur trevlig och pratglad som helst gentemot sina andra kunder och ibland står han där och driver med dem och vet till och med vad vissa heter. Mig skiter han i fullständigt. Han bemödar sig inte ens att möta min blick eller hälsa utan säger bara vad jag ska betala och tar sedan hand om kunden som står bakom mig. Jag skiter fullständigt i honom egentligen men hans attityd och sätt stör mig. Jag kommer hädanefter ta med mig frukost hemifrån. Kan han så kan jag. J
På tal om något helt annat nu, vet ni varför vissa herrar har en längre lill-fingernagel?
Vilka allvarliga funderingar jag har såhär lagom till helgen men jag är faktiskt nyfiken.
Jag minns att en i min släkt hade en längre nagel på båda sina lillfingrar och jag minns att jag som barn även frågade mamma om varför han hade så.
Jag är dock något tveksam och skeptisk till svaret jag fick. Mamma svarade att han har den för att kunna skrapa bort det sista bajset i arslet. Ha ha, jag vet ju vart jag har ärvt min sjuka humor ifrån. Men, allvarligt, är det en status-grej eller har det någon med religion att göra?
Ja ursäkta uttrycket men jag blir less på hur vi kvinnor/tjejer/tanter/damer/flickor beter oss ibland.
Missförstå mig rätt nu jag stormtrivs verkligen på mitt nya jobb men jag slutar inte fascineras av allt skitsnack som cirkulerar på de flesta arbetsplatserna jag har varit på. Skitsnack oftast startat av den kvinnliga delen av arbetskollegorna.
Självklart är det inget konstigt att man är missnöjd med något eller någon men det finns en hel del skitsnack som jag tycker inte borde existera på en arbetsplats. Det värsta jag vet är skitsnack bakom någons rygg. Tycker man något om någon så konfronterar man den personen. Det är det enda rätta tycker jag så att den personen i sådana fall har en chans att ändra på sig eller försvara sig om det skulle behövas.
Oavsett ålder på oss kvinnor så verkar det här skvallret/skitsnacket inte avta eller försvinna. Jag blir så jävla förbannad på alla människor som tycker en massa saker men inte vågar stå för sina åsikter när det väl kommer till kritan. Jag påstår inte att jag är perfekt, långt ifrån, men jag har skärpt till mig och lärt mig en läxa som jag aldrig kommer glömma.
Detta hände mig för ca 5 år sedan. Ny arbetsplats med ca 25 anställda. Vi satt 4 tjejer på kundservice och de andra tre hade jobbat där ganska länge och kände varandra väl. När beslutet kom om att anställa en femte person så blev jag glad över att höra att de skulle anställa ytterligare en person då jag redan från början kände mig utanför gruppen. Det föll sig naturligt för mig att ta hand om den nya tjejen och med tiden visade sig att vi kände samma sak dvs utanför gemenskapen. Det är lätt hänt att man börjar snacka skit då och vi blev som två läger. I samma veva så blev jag sjukskriven i sex veckor och när jag kom tillbaka så hade något ändrats. Helt plötsligt var jag ensam om att känna mig utanför gruppen. Den nya tjejen som hade hunnit bli en nära vän till mig hade helt plötsligt vänt taggarna utåt gentemot mig och pratade inte med mig. Aldrig någonsin har jag känt mig så ledsen och uppgiven på en arbetsplats. Det var ingen inbillning utan mina närmsta arbetskollegor mobbade ut mig och jag visste inte varför. Ingen pratade med mig och jag fick äta lunch själv. Efter ca ett halvår så stod jag inte ut längre. Jag bokstavligt bröt ihop inne hos personalchefen. Både hon och min närmsta chef blev chockade och ville såklart göra något åt situationen.
Det hela ledde till att jag slutligen hade ett enskilt samtal med en av tjejerna som jag redan från allra första början hade haft problem med. Hon undrade om jag visste varför hon hade betett sig så illa mot mig och jag sa som det var, att jag inte hade någon aning. Det visade sig att den nya tjejen som jag tidigare trott var min vän, köpt sin vänskap till gruppen på min bekostnad. Hon hade sagt till henne och till gruppen att jag hade varit den som hade varit den onda boven i dramat och snackat en massa skit om henne och de andra. Under mötet berättade hon för mig att hon var ledsen över sättet hon hade behandlat mig på men var samtidigt mycket besviken på mig för att jag inte hade konfronterat henne direkt med det som hade stört mig. Hon hade såklart rätt i det hon sa, jag borde redan från allra första början berättat hur jag kände MEN oavsett situationen så ger det inte någon rätt att mobba ut en annan person på det viset som hon och de andra gjorde. Hade jag velat så hade jag kunnat bevisa att den nya tjejen ljög och att hon inte var så oskyldig som hon ville ge sken av för jag hade en massa brev sparade från henne. Jag gjorde dock aldrig det utan tog hela smällen själv och mötet avslutades med en ursäkt ifrån respektive håll. Efter det så blev det bättre. Inte bra, men bättre. Jag var stolt och ville inte fly från problemet så jag var kvar i ytterligare ett halvår efter det.
Läxan jag lärde mig var att inte lita på någon så blint och framförallt konfrontera en person om det är något jag stör mig på. Jag vet att det inte alla gånger är så lätt att följa sina principer och jag är som sagt inte perfekt men ALDRIG att jag skulle utsätta någon för det jag fick vara med om.
Väntat- Fikat med Mia. Alltid en tillfredsställelse i själ och hjärta efter en träff med henne. Hon är bra för mig.
Oväntat- i mitt föregående inlägg så prata jag om gamla kollegor som inte var speciellt trevliga. På vägen hem ifrån fikat så stötte jag på en gammal kollega just ifrån det företaget. Lustigt va?
Oväntat- Jag har idag vunnit ett presentkort på Mio på 20 000 kr. Blev jag lycklig? Ska genast köpa en efterlängtad ”hångel-soffa”
Tror att det blir denna fast en annan färg på tyget:
I helgen så fick jag värsta tokrycket och spenderade mycket av min lediga tid framför datorn och börjat titta på Gossip girl. Ja, jag har fastnat för den här serien också. Det blev totalt 18 fyrtio-minuters avsnitt sedda på två dagar. *harkel* Har ”bara 15 kvar nu
En liten nostalgi-tripp in i musikens värld blev det också. Hade totalt glömt bort en grupp som jag avgudade i mina yngre dagar. Jag bara älskade sångarens röst och får fortfarande rysningar av den. kommer ni ihåg Climie Fisher?
Ja, det funkar faktiskt med koffeinfritt kaffe. Fantastiskt nog så smakar det precis som vanligt. Skillnaden är den att jag inte får någon ångest av den. Ha, märkligt och allvarligt det ”låter” när jag skriver så men koffeinet sätter sig verkligen i blodet ganska direkt och triggar min panikångest vilket såklart gjort att jag slutat dricka kaffe. Fredag idag och första gången som jag sitter på telefonslingan på det nya jobbet. På lite drygt en timme så har jag haft fyra samtal. Skönt med en mjukstart. Jag gillar faktiskt fredagarna här på jobbet. Många är lediga och vårt våningsplan är nästintill tomt vilket skapar en lugn atmosfär.
Jag har märkt att jag blir på rätt grinigt humör på väg till bussen på mornarna och har insett att det beror på det hala väglaget. Det har bildats värsta isbanan från lägenheten till bussen. En promenad som i vanliga fall tar 10 minuter har tagit en kvart för mig att gå på grund av mina myrsteg och rädsla för att halka och trilla illa. Det är därför jag inte tycker om den här årstiden. Mörker, slask och halka. Hade det varit snö hela tiden så hade vintern legat mycket högre upp på listan för min del.
På tal om något HELT annat. Jag blev osäker på stavningen av ordet ”rädsla” . Stavas det med ett eller två ”d”? Rädsla, räddsla..tycker att båda alternativen ser rätt ut!?
Jag var på Mio häromdagen för att kika på vad jag ska ha för möbler och pengarna räckte till en soffa, en fåtölj, en matta, en kontorsstol samt ett soffbord. Jag är mer än nöjd. Kort på fåtöljen samt bordet ser ni här nedan. Soffan ser ni i mitt föregående inlägg. Sofftyget är grå-svart. Sex till åtta veckors leveranstid väntar vilket känns rätt ok för jag måste hinna sätta in en annons och sälja mina gamla möbler.
Idag hade vi en så kallad planeringsdag på jobbet. Vi var inte på kontoret utan i en liten mysig stuga en bit bort ifrån jobbet.
Att sitta och lyssna på olika talare en hel dag sliter på öronen. Det var intressant men efter lunch hade jag svårt att hålla gäspningarna borta. Det blev heller inte bättre av att jag blev dålig i magen, förmodligen av lunchen och var tvungen att springa på toa titt som tätt. Middagen efter mötet bangade jag av förklarliga skäl då magen fortfarande inte hade hittat sin forna form. Ikväll blev det lite blåbärssoppa. Jag misstänker ingen magsjuka utan tror att jag helt enkelt inte tålde maten de serverade.
Ikväll har jag inte så mycket mer att tillägga. En mörk dimma har lagt sig i min sinnesstämning och jag vet inte varför. Irriterande.
Avslutar med lite bilder från lokalen vi var på idag.
Tisdag idag och humöret har varit något bättre än igår. Full fart på jobbet och jag är tacksam över att jag ej har någon telefondag denna vecka då jag har fullt upp med annat.
Jag kom att tänka på häromdagen att jag faktiskt jobbar en station ifrån brorsans lägenhet så jag ska helt klart våldgästa honom någon dag framöver. Har jag nämnt att jag i dagsläget sitter på kungsholmen och jobbar?
Jag skäms nästan att berätta detta men jag har börjat följa ytterligare två serier ))))))
Den ena heter ”Being Erica” och handlar om en tjej som kommer i kontakt med en psykolog som ger henne möjlighet att resa bakåt i tiden och ändra på saker hon ångrat att hon gjort. Väldigt underhållande.
Den andra serien är också underhållande fast på ett helt annat sätt. Catfight,rockbrudar och silikon-tuttar! Jag pratar om Rock of love, säsong 3. För tredje gången så försöker sångaren i Poison hitta sitt livs kärlek och det går sådär för honom.
Idag efter jobbet så gick jag till Helena och kortade ner mina gelénaglar och valde silverfärgade toppar istället för fransk manikyr.
Jag var ute och åt idag på lunchen med några kollegor och kunde inte hålla mig för skratt när efterrätten kom in. Är det bara jag som ser det lustiga med detta upplägg? Det ena är friterad ananas och det andra friterad banan. Apkul!
Det var på tiden att fredagen äntligen kom. Inte för att jag har lessnat på jobbet men jag är fortfarande inte vän med dygnet. Detta innebär att jag går och lägger mig alldeles för sent om vardagkvällarna och är helt död när klockan ringer på mornarna. Jag ser fram emot att få sova ut och vakna av mig själv ett par mornar framöver.
Schemat är späckat när det gäller jobbet. En massa möten, kongresser,konferenser,regionsmöten osv osv. Satans kul är det dock och det är huvudsaken. Det kommer bli lite resor och övernattningar under året också men det kan bli lite rolig omväxling i det vardagliga livet.
I helgen så väntar storstädning. Svärmor kommer och hälsar på oss på måndag och jag har inte sett henne sen i somras. Ska bli kul för jag tycker om henne skarpt.
När jag kommer hem ikväll så har jag blivit lovad att få ansiktsmassage. Hur skönt låter inte det? Vi har fortfarande dålig ventilation här på jobbet vilket gör att luften tar slut efter lunch = huvudvärken kommer som posten i brevlådan.
På tal om jobb, under fikat så frågade en manlig kollega om vi hade sett en naken kvinna springa runt på vårt plan. Såklart så undrade vi alla varför han ställde en sådan fråga. Det visade sig att han på en av toaletterna hittat en trosa och bh hängandes på ett av elementen. En av mina kvinnliga kollegor rodnade och sa att det var hennes badkläder som torkade..ha ha det var kul! Nu mina kära vänner är det 45 minuter kvar på denna arbetsdag och jag ska försöka få undan lite pappersarbete innan jag tar helg!
Miiiiiiiiiia vad ska jag göra när alla mina inlägg lägger sig huller om buller och inte i datumordning!? Jag blir galen!
Jag är trött idag, tröttare än vanligt. Det skulle inte vara helt fel och vara ledig i ett par dagar. Ser att solen skiner ute och jag kommer helt klart ta en promenad på lunchen idag. På eftermiddagen sitter jag på telefonslingan och jag hoppas på att det ringer något mindre än vad det gjorde igår.
Just ja, svärmor och hennes man tittade förbi igår över en fika och det var fruktansvärt kul att få träffa dem igen. Detta skriver jag inte för att smöra utan jag menar det verkligen. JAg önskar att min mamma var som min svärmor. Vi fick oss alla ett gott skratt under kvällen och det behövde min själ.
Efter att de hade åkt så blev jag lite nedstämd. Blir alltid det när jag behöver ta farväl av folk. Funderar på om jag som liten varit med om något tragiskt som jag förträngt för jag bokstavligen HATAR att ta farväl av folk som jag vet att jag inte kommer få träffa på ett tag. Jag fattar än idag inte hur jag stod ut att ha ett distansförhållande.
Motvilligt men säkert så måste jag återvända till mina plikter igen. Uppdatering kommer när det finns något att skriva om.
Jag är bra på många sätt och vis. Jag är stark. Jag är mycket givmild i vilket fall mot dem jag tycker om. Jag ger hellre än tar. Jag är en god lyssnerska. Jag är snäll och ganska söt.
Jag har goda vänner som förhoppningsvis gör mig till en bättre människa. Jag är strukturerad och lugn när det krävs. Jag har sjuk humor .Jag är trogen och passionerad.
Jag har ett gott hjärta och vill alla väl. Jag bryr mig om mina medmänniskor och är väldigt empatisk. Jag är smart och tuff när det krävs.
Jag vågar säga ifrån när något är fel. Jag tar egna initiativ och är en yrkesmässigt drivande person. Jag är omtänksam. Jag är en öppen person som har lätt för att både få och ta kontakt med andra. Jag kan nog vara rätt underhållande mellan varven. Jag har ett skratt som gör andra glada.
Jag är en god värdinna och övergöder mina gäster när de kommer på besök!
Ja jag anser mig själv vara en sådan tjej som man gifter sig med. I am a keeper!
Ha ha vad konstigt det känns att skriva i sådana positiva ordalag om sig själv, inte varje dag det händer. Självklart så har jag många brister och fel också men de får jag ta upp i ett annat inlägg.
Kort och gott jag är bra!
Ja just ja..jag får inte glömma att tillägga att jag även är blygsam!
Detta inlägg vänder sig till mina vänner och familj. Det är ett tag kvar men tanken slog mig att man kanske ska fira sin 40-årsdag på ett speciellt sätt.
Hur skulle jag kunna göra denna dag så speciell som möjligt!? Jo, det vore att åka ner till mina rötter dvs Grekland och ha värsta brakfesten därnere med mina nära och kära.
Den stora dagen infaller på en lördag i november år 2010. Det kanske blir en svår utmaning för mig att kunna samla ihop alla till ett helt annat land men jag måste ju försöka. Därför börjar jag kolla intresset redan nu. Vad skulle ni säga om att boka in er på en weekendresa, säg torsdag-söndag i början på november år 2010!?
Ni står för flyget och jag står för boendet!? Vad skulle ni tycka om detta!?
Lämna gärna en kommentar här. Kom igen nu, Malin, Jossan, Mia, Cia, Jeanette, Lasse, svärmor,George,Niklas, Ullis,Mackan, Inge osv skulle detta kunna vara något för er ?
Jag skulle tippa på att en flygbiljett ner till Grekland tur och retur vid denna årstid skulle landa runt tusenlappen per skalle.
Om inte detta blir verklighet så får jag ha min fest här i Svedala, så mina raringar, boka in den 6/11-2010 i era almenackor!!!
Vilken hysterisk dag jag hade igår. En herre som tydligen är känd för att alltid vara sent ute med sina beställningar, mailade mig i torsdags förmiddag och ville ha hjälp med ett utskick. Lite panik fick jag för att jag fortfarande inte har lärt mig rutinen kring detta och min mentor var ledig den dagen.
Jag gick in till en annan kollega som hjälpte mig med att se hur många som var aktuella för utskicket och siffran landade på 750 stycken. Då det var bråttom med utskicket så insåg jag att jag själv inte kunde kuvertera allt så jag gick ner till vaktmästarna och smörade lite för dem. Turligt nog så hade de tid att hjälpa mig med detta.
Jag sprang upp till min andra kollega igen som visade mig hur man printar ut adress-etiketter och när vi skrev in samma information som tidigare så hittade systemet bara 50 poster. Något förbryllande. Efter ytterligare en koll så insåg vi att vi måste ha gjort fel första gången. Det var bara 50 personer som skulle ha utskicket och inte 750.
Jag sprang ner igen till vaktmästeriet och berättade för dem vad som har hänt. Under den tiden så hade de hunnit kopiera upp alla ex samt via hjälp av en maskin även kuverterat allt. Något pinsamt. De blev inte så glada men skadan var redan skedd och det var inte så mycket jag eller min kollega kunde göra åt det.
Jag bad om ursäkt typ tusen gånger, plockade med mig 50 ex och postade iväg dem själv.
När jag väl satt på min plats igen så hade jag ett nytt mail av beställaren där han skrev att planerna blivit ändrade gällande utskicket. Djup suck och några svordomar senare så var jag tillbaks igen till kollegan som hade hjälpt mig tidigare och hon kom fram till att ytterligare 920 personer skulle ha samma utskick.
Jag tog ett djupt andetag och sprang ner till vaktmästarna igen och berättade om de ändrade planerna. Tack gode gud så hade de inte hunnit hiva iväg det de hade kuverterat sedan tidigare. Allt kom iväg i tid men det krävdes mycket av min tid samt tålamod.
Snacka om att det ska bli skönt med lite helg nu.
Kul förresten att så många svarade på mitt tidigare inlägg. Det verkar inte vara helt omöjligt att ta sig en tripp till Grekland med er.
Jag vet att jag förmodligen gör en stor sak av det hela och töntigt av mig att överhuvudtaget nämna det i min blogg men det är svårt att tänka rationellt när man är upprörd och framför allt sårad.
Det hela började med att jag igår kväll skickade iväg ett krya-på-dig sms till sambons syster. Av misstag så råkade jag skicka messet till fel person. Det gick iväg till en fd kollega med samma namn som sambons syster. Dagen efter dvs idag så hade jag ett sms ifrån kollegan som fick mig att förstå att jag hade skickat meddelandet till fel person. Hon tackade för hälsningen och hoppades att vi hade haft kul i tisdags på tjej-träffen. Det hon refererade till var en träff med fd kollegor som hade inträffat i veckan och som jag inte hade någon aning om. Jag blev alltså inte bjuden. I vanliga fall så bryr jag mig inte om sånt men just den här incidenten kändes ganska kraftigt kring hjärtetrakten.
Grejen är den att detta företag och kollegor jag refererar till trodde jag var mina vänner och att de tyckte om mig lika mycket som jag tycker om dem. Det var ett svårt beslut för mig att byta arbetsgivare då jag trivdes som fisken i vattnet med mina dåvarande kollegor men jag insåg att jag inte kunde basera mitt beslut på något sådant. Så jag gick vidare mot nya möjligheter i höstas och har sedan dess varit och hälsat på dem vid fem tillfällen. Det är en sensation kan jag säga för att vara mig. Jag har trivts på många arbetsplatser jag varit på och trivts med många kollegor men jag har aldrig varit iväg och hälsat på något ställe så många gånger som detta. Anledningen till att jag har hälsat på dem har varit många. Dels så har jag under en tid varit arbetslös och haft all tid i världen men jag hade inte gjort det om jag inte tyckte om dem så mycket och saknat deras sällskap.
Därför sved det till ordentligt när jag hörde om träffen de hade utan mig i veckan. Historien slutar inte där utan direkt efter så skickar jag iväg ännu ett mess, denna gång till en annan fd kollega som jag anser vara en nära vän till mig och skrev att jag tyckte att det var synd att vi börjat tappa kontakten men att jag hoppades att de hade haft trevligt under reunionen. Syftet med messet var att poängtera att jag visste om träffen. Töntigt va? Men sårad som jag var så ville jag inte låta det hela gå obemärkt.
Jag har inte alls någon lust att hälsa på dem några fler gånger. De är uppenbarligen inte så nära vänner till mig som jag trodde.
Nu låter jag nog bittrare än vad jag egentligen är så som en sista kommentar till detta så säger jag bara att det inte finns NÅGON bättre arbetsplats och kollegor som jag hade de åren jag jobbade på Jobline, nuvarande Monster. Ni var bäst!!
Schlager i helgen och för er som känner mig så är det som en liten ”julafton” för mig. Jag blev förvånad när jag läste dagen innan i en tidning att det var dags nu igen. Jag tyckte det var häromdagen spektaklet avslutades och för första gången i världshistorien så känner jag inte samma entusiasm för det hela. Det kanske kommer i och för sig men just nu så känns det som att det är alldeles för tidigt för mina schlager-tentakler.
Vad jag tyckte? Jag tyckte om Scotts och Alcazars bidrag resten var inte så mycket att hurra över.
En tanke slog mig när jag såg Andreas,en av Alcazars medlemmar spanka till Linas rumpa. Förmodligen en del av showen men jag kom att tänka på att homosexuella killar kommer undan med en hel del när man som tjej vet att det inte finns något intresse i berörningarna. Jag har haft många homosexuella kollegor som genom åren blivit väldigt goda vänner till mig. Jag slappnar liksom av på ett helt annat sätt och behöver inte fundera över vad jag utstrålar eller vad motparten egentligen vill eller är ute efter. I många fall så är det som att umgås med en tjej, fast utan skitsnacket! J
Jag bokstavligt sov mig igenom hela helgen. Hade feber och var fruktansvärt orkeslös. Aptråkigt men nödvändigt. Idag mår jag lite bättre men skulle kunna sova i ett dygn till känns det som. Solen skiner och jag ska försöka mig på en kortare lunchpromenad för att få igång hjärnan igen inför eftermiddagen. På tal om hjärnan, jag känner mig mer intelligent på förmiddagarna, kan det verkligen stämma? Blir man osmartare på eftermiddagen? J
Vilken jävla skitmorgon jag hade idag. När jag för en gång skull gick och la mig tidigt så började min natt med massa mardrömmar som gjorde att jag vaknade upp vid flera tillfällen.
När det väl var dags att kliva upp så var jag genomsvettig, hade kraftig panikångest och nackspärr. Hela morgonen gick snett. Jag ville inte väcka min sambo som låg och sov och försökte föra så lite oväsen som möjligt. Yeah right att jag lyckades med det.
Jag tappade borsten på golvet, sedan var det dags att tappa fönen och mobilen. Öppnade badrumsfönstret som brakade till ordentligt. Glömde ett klädesplagg i sovrummet och var tvungen att försiktigt öppna dörren och smyga in för att norpa åt mig plagget. Väl ute i hallen igen så insåg jag att jag hade ett plagg till som jag behövde som också låg inne i sovrummet så det var bara att smyga in igen. Smyga och smyga kan diskuteras för dörren knarrar en hel del.
Dags att mata katterna. Självfallet så tappade jag kattmaten också. När jag väl klev ut genom ytterdörren så blåste det rätt kraftigt vilket gjorde att dörren smällde igen samtidigt som jag febrilt letade efter mina nycklar. När jag väl hade låst dörren så kom jag på att jag hade glömt en sak så det var bara att kliva in igen. Jag drog en suck av lättnad när jag till slut var på väg.
Annars så är livet strålande. Nästan så man kan tro att det är fredag den 13:e för mig idag.
Igår skickade jag iväg ett kort mail till ägaren som hade sålt halvpersern till oss. Jag har lovat att hålla henne uppdaterad om hur det går och det var ett bra tag sedan sist jag hörde av mig till henne. Hon blev glad och skickade ett kort på hennes senaste kull som hon hade i somras av samma mamma. En av dem är väldigt lik vår missa, den gråa näst längst ut till höger.
Nu väntar lunch och personalmöte resten av eftermiddagen.
Kvällen blev något bättre än morgonen igår i vilket fall, vilket var skönt. Hela eftermiddagen gick åt personalmöte och sitta och lyssna lyssna och åter lyssna. Sista passet så kom representanter ifrån försäkringsbolaget vi anlitar och berättade vilka rabatter vi var berättigade till.
Jag frågade om rabatterna även gällde vid provanställningen vilket det såklart inte gjorde. Kort därpå så reste sig min närmsta chef upp inför allihopa och sa att jag inte hade något att oroa mig över utan min anställning skulle gå vidare till en tillsvidare anställning så rabatten gällde även för mig. Jag blev jätteglad över den bekräftelsen. Att få höra de orden redan efter bara två månaders arbete värmde.
Efter det bjöd företaget på lite tilltugg och dricka. Jag var kvar i ca en timme men sen sa nacken ifrån och när jag väl kom hem så somnade jag på soffan väldigt tidigt. Min sambo väckte mig vid 23:30 och jag visste inte riktigt vart jag var. Som en död zombie drog jag mig in till sovrummet och fortsatte sova ända till imorse. Ska bli skönt med lite helg snart.
Idag när jag kom till jobbet så låg det en inbjudan i min mailbox från en kär fd kollega. Jobline ska ha en återträff och jag har blivit medbjuden. Jag vill så gärna träffa dem och framförallt tjejen som skickat inbjudan till mig men jag kommer tyvärr tacka nej denna gång av två mycket goda anledningar som jag inte vill gå in på här.
Hela helgen kände jag av den förbannade ångesten och inte har det blivit bättre idag. Mår illa och känner mig fruktansvärt orolig. Hjärtat slår fort och det är svårt att andas. När det är som värst så känner jag mig gråtfärdig och tycker så fruktansvärt synd om mig själv. Varför ska jag behöva drabbas av det här helvetet, för tro mig det är ett rent helvete mellan varven. Jag fattar heller inte vad det är som triggar paniken just nu för jag har inget att oroa mig över. Det kanske är stressen som gör det för med handen på hjärtat så har jag känt mig ganska stressad på jobbet pga den höga arbetsbelastningen och sovit fruktansvärt lite de senaste veckorna. Det är skönt med eget rum på jobbet så att jag kan stänga in mig så att ingen kollega behöver se min sorgsna min.
Jag hoppas att det snart går över. Jag har beställt en ny telefontid med läkaren för att se vad han säger om det hela.
Helgen var lugn som sagt. Schlagern har jag inte så mycket att säga till om mer än att det var helt fel låtar som gick vidare enligt mitt tycke. Ne det är sant, jag gillade inte Måns Zelmerlöws låt och jag gillade inte 80-tals rockbidraget som gick vidare!! Blää
Vad mycket lättare det är att slänga ut sig frågor i detta forum när jag vet att mina närmsta vänner läser mitt gnäll!
Denna gång vill jag höra om någon av er känner någon i stockholmsområdet som vill hyra ut sin lägenhet en längre tid per omgående!? Jag frågar detta för att det är en kär vän som jag vet behöver den hjälpen. Känner ni till någon så hojta gärna till.
När jag ändå pratar om vänner så vill jag meddela att min lilla Josefin fått en pojke! Grattis till dig gumman!
Igår kände jag äntligen känslan av schlagerlycka komma tillbaka till mig. Det har jag Grekland att tacka för. De hade sin omröstning till schlagerfestivalen igår kväll och showen var fantastisk. Roliga programledare som bjöd på sig själva och ett annorlunda system som fräschade upp spektaklet. Det började vid 21 och jag missade dessvärre den första halvtimmen. När jag började titta så sjöng programledarna låtarna som hade vunnit schlagern under hela 60-talet. Sedan fortsatte de med 70-talet och efter en timmes tittande så sa jag till sambon att det här spektaklet kommer ta tid. Jag hade då ingen aning om jag hade missat själva bidragen som skulle tävla för Grekland.
Både 80-tal och 90-talet svischade förbi och det var så kul att höra alla vinnarlåtar ända fram till 2008. Märkligt nog så började jag känna igen låtarna redan från 1972. Visst är jag till åren men då var jag bara 2 år gammal. J
60-talet visades i svart-vitt fram till 1967. Sedan blev det färg och 70-talsinspirerade kläder. Programledarna hade olika kläder på sig för varje år och under hela 80-talet så såg de bara för komiska ut men jag antar att det var så man såg ut då! J
Det var ett bidrag som jag inte alls kände igen, kan det ha varit -92 eller -93 års vinnare. Mycket märkligt. Nåväl tillbaka till showen.
När klockan var närmare 23 så fick man äntligen höra första bidraget som sjöngs av Sakis Rouvas. Andra bidraget sjöns också av Sakis. Tredje bidraget sjöngs också av Sakis. Sen var det slut på bidrag. Haha, lustiga greker men konceptet funkade. De hade förutbestämt en koreograf, en låtskrivare samt artist som skulle få representera Grekland och sen var det upp till folket att rösta fram den bästa låten. Alla tre låtar var grymma tycker jag.
Den låten som röstades fram var helt klart bäst. Sakis har deltagit en gång tidigare för Grekland i schlagersammanhang. Bättre lycka andra gången? Efter att alla bidrag hade visats så hade grekiska folket 20 minuter på sig att rösta och under tiden fick vi tittare se fem andra bidrag från andra länder som kommer delta. Jag kan bara säga en sak, det verkar som om det kommer bli en tuff konkurrens i år så jag hoppas det svenska folket väljer ut ett toppenbidrag för det kommer behövas! Vid midnatt så tog schlagern slut och som avslutning så fick man höra det vinnande bidraget igen. Just ja, kalimoira, Greklands vinnare förra året var där och gästspelade. Heja heja Grekland! J
Ja alltså hmmm hur ska jag förklara detta inlägg. Jag har djupa tankar ibland som jag vill ha svar på, ha ha.
Ta ordet ”menspruttar”. Detta uttryck är förmodligen skapat av en man. Att de existerar tvivlar jag inte en sekund på. Att de är hemska är det inte heller några tvivel på, believe me. Jag bokstavligt jagade ut min sambo med mina dofter igår kväll (sorry) och höll nästan på att dö på kuppen själv! Ja det är sant, fina flickor fiser också.
Nu till min stora fundering, varför luktar det så illa när man har mens och släpper sig? Finns det någon förklaring till detta? Jag menar mensen kommer ju inte ut samma väg som gaserna!? Jag googlade igår kväll för att se om jag kunde hitta någon intressant teori om detta men Google gav mig till svar :”menade du muspruttar”? Det var inte riktigt det jag var ute efter. Ja jag vet, jag är knäpp men nyfiken!!
Igår slocknade jag väldigt tidigt. Den här veckan har panikmässigt inte varit en bra vecka. Jag hoppas jag börjar må bättre väldigt snart.
I nästa vecka så har jag tagit ut tre semesterdagar, onsdag-fredag. Ska passa på att plocka bort löshåret för det är dags för det då jag haft det sen i oktober. Sedan ska jag till frissan för färgning samt klippning, fixa naglarna och gå med den äldsta katten till veterinären för att kolla upp hennes hosta.
Så fantastiskt skönt att få lönen den 20:e varje månad så att man kan uträtta ärenden i lugn och ro och inte behöva trängas med alla andra som får lönen några dagar senare.
Jag insåg häromdagen att min nya hångelsoffa kan komma redan nästa helg om jag har tur. Anledningen till att jag kallar den för hångelsoffa är för att den är djupare än min nuvarande och jag tror att man lugnt kan ligga bredvid varandra och mystitta på tv ..eller hångla..haha.
Jag ska såklart försöka sälja mina gamla soffor. Ni som varit hos mig och sett och suttit på sofforna hur mycket tror ni att jag kan få för dem? Vad är ”rimligt” att kräva? Soffbordet och hörnborden ska också bort. Förmodligen så kommer jag inte kunna sälja det sistnämnda för de är i för dåligt skick.
Synd att mina gäster som kommer på lördag inte får inviga den nya soffan, inte för att jag tänkt hångla men det är ju alltid kul att visa upp nya möbler.
Min svärsyster ringde nyss..finns det något som heter så? Den jag syftar på är min sambos syster. Trots att vi inte pratar så ofta med varandra så känns det inte alls konstlat eller onaturligt när vi väl gör det. Jag känner att jag kan vara mig själv och prata om saker som är av mer privat natur med henne.
Hon undrade varför jag inte hade hade frågat henne om Greklandsresan. Det enkla svaret var att jag inte hade någon aning om att hon visste om mitt bloggande så det var en trevlig överraskning. Så Therese, jag frågar dig inte om du är intresserad av att åka till Grekland och fira min 40-års dag (som tack och lov inte infaller i år) utan säger bara ”vi ses i Grekland”
Jag måste erkänna trots att det svider i mitt schlagerhjärta, spektaklet var bättre förr. Hur mycket jag än älskar schlager så har det på något vis blivit för mycket av allt nu. Det hela blir inte bättre av att jag tycker låtarna i år håller en lägre kvalité än tidigare år. Känslan stärktes när jag häromdagen hörde några andra bidrag från andra länder. Det blev heller inte bättre när jag gick in på SVT:s hemsida idag och hörde kvällens bidrag. Inte ens BWO charmade mig. Det kan hända att man får en annan uppfattning av låtarna när man ser artisterna uppträda live.
Det som däremot förvånade mig något oerhört var att en av kvällens bidrag sjungs på grekiska av en blond tjej som heter Sofia. Perfekt uttal också. Greklands bidrag sjungs på knagglig engelska så det vore ju lite kul om Sofias bidrag skulle representera Sverige. Sverige skulle utan tvivel få alla Greklands röster. Sofias låter heter ”Alla” och betyder ”men”.
Snart kommer mina gäster. Ha en trevlig kväll mina vänner!
Japps nu är håret borta och jag är flintskallig. Ne, nu överdrev jag. Hår finns kvar i massor men det är något kortare nu. Mitt egna hår var rätt slitet så frisören var tvungen att klippa bort ca 5 cm.
Jag kände mig nästan otrogen när jag valde att gå till en annan frisörsalong denna gång. Det blev Bobbys Hårstudio på Drottninggatan. Jag blev inte klippt av Bobby utan av en annan kille som faktiskt gjorde ett bra jobb. Jag berättade för honom att det var första gången som jag blev klippt av en manlig frisör och då sa han att jag hade missat något och påstod att killar klipper bättre än tjejer. Han menade att killar alltid vill göra en tjej snygg medan de kvinnliga frisörerna inte vill göra sin kund snyggare och konkurrenskraftigare än vad dem själva är.
Nu får håret vila i ett par månader så får jag se om jag kommer sätta i hairextensions igen till sommaren.
Annars så har det varit en hysterisk dag på jobbet. Fördelen var att dagen gick fort. Nu har jag endast en jobbdag kvar på denna vecka och sedan blir det lite långledigt.
Vad bra det känns i själen att göra någon så glad som min kompis nyss blev. Jag kan ha hittat en lägenhet till henne tack vare en annan kär vän och jag hoppas det klaffar med alla detaljer. Jag håller tummarna. Hon har lovat mig, om allt går vägen, att jag i sådana fall blir hennes första middagsgäst.
Vad mer nytt på fronten? Tja egentligen har jag inte tid att sitta här och uppdatera bloggen. Det finns en hel del som måste göras innan jag får gå på min lilla mini-semester.
Fettisdagen idag och vi blev bjudna på semlor här på jobbet. Jag tog ingen för jag gillar inte mandelmassa. Däremot så tog jag en kanelbulle som satte sig som ett uppåt-socker-tjack i min lilla hjärna och nu är jag alldeles stirrig känner jag.
Ska passa på och utnyttja denna energikick och ta tag i arbetet igen så att jag får komma hem någon gång. Just ja, vi blev bjudna på soppa idag. Den var jättegod, krossade tomater, vitlök, lök och kryddor och sedan la man själv i soppan efter smak färska räkor och fetaost. Mums! Att jag sedan råkade hälla ut och kladda ner en kollegas tröja är en helt annan sak. Jag hade så dåligt samvete över det men hon var så snäll och svarade mig ”Det blev inga fläckar, de försvann in i min potatisbruna tröja”. Hehe.
På tal om något helt annat så kan jag rekommendera en tandkräm som faktiskt gör tänderna vitare. I vilket fall mina tänder. Jag får inget för denna reklam utan tänkte bara dela med mig av min guldgruva. Märket heter Brilliant Smile. Fräscht tycker jag med vita tänder.
Var hos veterinären med katten idag och det var väl inte sådär jätterevolutionerande. Hon trodde inte att det var astma och förhoppningsvis inget allvarligare heller men det kan vara hjärtat som börjat växa vilket tydligen påverkar lungorna och det kan vara en början på tumör. I dagsläget var det ingen idé att ta några röntgenbilder. Vi har bestämt oss för att skriva upp varje gång vi hör henne hosta för att på det viset ha koll på om hon blir sämre. Vi fick även med oss ett recept på antibiotika samt kortison som vi får ge henne om hon blir sämre.
Det behöver inte vara något allvarligt men vilken besvikelse det var och inte få någon förklaring till varför hon hostar. Tanken på att hon kanske kommer gå bort gör så ont i min själ och tårarna kommer bara jag tänker tanken. Jag har haft henne i tolv år och hon är mitt första husdjur och hon har och kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.
Att man kan dra en vit lögn någon gång tycker jag är helt ok om det inte skadar någon men man får alltid tänka på att det alltid finns en risk för att bli påkommen med att ljuga.
Är man bra vänner så ska man kunna säga sanningen tycker jag för om man kommer på den andra med att ljuga så blir det bara fel och förtroendet för den personen får sig en törn. Trist.
Denna helg blir att träffa familjen samt bara rå om mig själv för det behöver jag. Nu ska jag och sambon ut i det vackra solvädret.
Fick ett sms idag av min chef som hälsade att jag hade fått blommor levererade till jobbet idag utav en av våra kunder. Kul att bli uppskattad för det man gör.
Tänkte härma Mia och svara på nedstående frågor på följande vis:
Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn. Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord eller ljug! Om personen som taggade dig har ett namn som börjar med samma bokstav som ditt får du inte ge samma svar som hon/han gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar, förutom på den första frågan där du alltså förväntas göra det.
Har du förstått? Då kör vi!
1. Vad heter du? Lena
2. Ett ord på fyra bokstäver: Lins
3. Flicknamn: Lisa
4. Pojknamn: Ludvig
5. Yrke: Lokförare
6. Färg: Lila
7. Klädesplagg: Långbyxor
8. Mat: Lasange
9. Sak i badrummet: Lavendeltvål
10. Plats/stad: London
11. En orsak att vara sen: Lat?
12. Något man skriker: Lägg av!
13. Film: Love Actually
14. Något man dricker: Light läsk
15. Band: Linkin Park
16. Djur: Lamm
17. Gatunamn: Linnégatan
18. Bil: Lamborghini
19. Sång: Love Lockdown
20. Aktivitet med mer än en deltagare: Lerbrottning
Nu är jag en bitterfitta men alltså allvarligt vad är det för fel på folk? Hur kan man rösta fram en sådan låt som La Voix till finalen och ej Sarah Dawn Finers vackra ballad? Det var den första och egentligen enda låt som jag tycker har en chans i den stora riktiga tävlingen och så går det inte ens vidare!? Mina schlagernerver blir upprörda!!
Kul att se Fame-factory-Becker igen efter alla dessa år uppträda med en trallvänlig låt.
Allvarligt talat så hoppas jag Alcazar vinner hela skiten!!
Det är synd om mig idag. Jag har så fruktansvärt ont i huvudet. Så pass ont att jag inte kunde kliva upp och gå till jobbet idag. Har varit uppe och försökt äta lite och nu ska jag krypa ner i sängen igen och försöka sova lite. Börjar fundera på om jag fått migrän på äldre dagar för jag kräktes imorse.
För er som är känsliga för kiss och bajshumor kan sluta läsa detta inlägg här och nu!
För er alla andra så måste jag få berätta en rolig sak som hände vår lilla katt för några veckor sedan. Minstingen är en halvperser och till skillnad från de andra katterna så har jag märkt att hon gillar och tugga och äta på allt som får plats i hennes mun oavsett om det är mat eller något annat. Detta har gjort att vi såklart är extra försiktiga hemma och plockar undan saker hon kan tänkas tycka är intressant.
Mänskligt nog så missar man något ibland och denna gång så låg det ett par gula öronproppar framme i lagom storlek som min lilla missa uppenbarligen älskar att leka med. Ett par var plötsligt borta men vi reflekterade inte så mycket mer över detta.
För några veckor sedan så hittade vi en katt-spya på golvet tillsammans med en öronpropp. Misstanken föll såklart direkt på lillkatten och funderingen fanns vad den andra öronproppen var. Några dagar senare fick vi svaret på detta. Den hade kommit ut andra vägen, bakvägen.
Katten mår hur bra som helst och det var tur att inget fastnade i halsen på henne.
Vet ni vad, jag har ett hemligt projekt på gång som jag förmodligen kommer skriva om längre fram men inte just nu för att allt är långt ifrån klart och projektet kanske misslyckas. Det finns enbart en person (bortsett ifrån sambon) som vet om detta och så kommer det förbli ett tag till. Jag är spänd men mycket förväntansfull och min vän som kommer gå igenom samma sak har precis börjat med sitt. Jag får vänta till efter påsk någon gång med mitt.
En reflektion jag hade på vägen till jobbet imorse var mitt beteende. Jag försöker att inte låta min panikångest påverka mitt liv och beteende men det är jäkligt svårt. Speciellt svårt blir det när jag märker att vissa saker gör att ångesten inte gör sig påmind lika lätt och lika ofta.
Jag har exempelvis slutat dricka kaffe för koffeinet triggar paniken som tusan. Jag undviker att ha på mig hörlurar för det får mig att känna mig instängd.
Jag undviker att titta på alltför mycket tv. Jag sitter gärna nära ett fönster och helst ingen bredvid mig när jag åker kommunalt. Det sistnämnda är såklart jättesvårt under rusningstrafik så då ser jag till att engagera mig i något och ser till att distrahera mina tankar med exempelvis en bok.
Jag undviker konflikter och föredrar att vara känslomässigt glad och ”neutral”. Jag försöker se till att vara utvilad för sover jag för lite och är trött så känner jag lättare av ångesten.
Det är ju inte direkt några drastiska förändringar eller uppoffringar men det är rätt irriterande ändå att jag anpassar mig så lätt när jag egentligen inte vill ändra på något. Jag har fått rådet att inte undvika det jag är rädd för men det är svårt att följa det rådet när jag hittar vägar som gör att jag eventuellt kan undvika en attack.
Här kommer en länk till en bra artikel om panikångest taget från aftonbladet:
Jag tror att min nya chef har lite för höga tankar om mig.
Hon har fått för sig att jag med min erfarenhet sedan tidigare ska hålla i ett föredrag och komma med tips och idéer på hur man rekryterar nya medlemmar. Eeeeeeh jag har haft kundtjänstjobb med merförsäljning och jag har jobbat på Jobline men jag vette tusan om jag har några konkreta förslag för det.
Har ni några bra tips att dela med er av? Några bra idéer om projekt man kan ha kring rekrytering? I sådana fall är ni välkomna att skriva en kommentar i bloggen. Jag behöver det senast imorgon, fredag, innan klockan 15! Hjälp mig!!!!!!!! D
Två av tre bidrag till final var inte så illa. Grek-låten och Sarah Dawn Finer är mer än godkända. Nu får vi hålla tummarna på att rätt bidrag vinner nästa lördag. Jag håller på Alcazar och Sarah. Sofias låt är visserligen också bra.
Jag hade lite svårt att somna inatt och låg och tänkte på alla kära vänner jag har. Mycket folk som har passerat genom livet och som jag idag inte har kontakt med men många många är de som jag har kontakt med. Bra kontakt till och med. Med bra kontakt menar jag inte att man hörs av varje dag men de gångerna man gör det så får jag ändå en stark känsla av nära gemenskap.
Jag är bortskämd vet ni det? Jag vet inte om jag är en god människokännare eller om bra personer helt enkelt dras till mig!
Jag har inte bara någon bra och nära vän utan många som jag älskar lika högt och lika mycket fast på olika sätt.
T- Min stora kärlek. Min allra bästa vän och sambo som stöttar mig i mina ups and downs. Love ya.
Mia- Blir alldeles varm när jag träffar henne. Hon är en fantastisk lyssnerska och vän. Har nog aldrig stött på en person med så
mycket empati i kroppen.
Mackan- En av mina närmsta killpolare som tyvärr flyttat neråt landet. En äkta retsticka och omtänksam vän som jag saknar.
Inge- En pärla som stöttat och lyssnat på mitt gnäll genom åren och ställt upp för mig när jag behövt det som mest.
Ullis- En av mina äldsta vänner som genom åren gått igenom liknande saker som jag gjort vilket gjort att vi alltid kommer ha ett band och många gemensamma minnen.
Brushan 1 – Vi har delad glädje och sorg och retat varandra till vansinne genom åren som syskon ska göra Stark kille som finns där om det behövs.
Brushan 2 – Stor åldersskillnad men ack vilken sjuk humor vi båda har gemensamt när vi väl sätter igång. Många skratt genom åren och jag har nog alltid haft modersinstinkt-känslor för honom.
Malin- min präktiga vän och fd kollega som jag saknar fruktansvärt mycket då hon också flytt Stockholm. Min fest-kompis och vapendragare genom åren. En underbar person.
Josefin-den äldsta kollegan som jag nog har kontakt med i dagsläget. En go och rar tjej med båda fötterna på jorden. Mycket har hennes lyssnar-öron fått höra genom åren.
Birgitta- en goare svärmor får man nog leta ordentligt efter. Tycker vi är rätt lika i både tänk och sätt att vara. Spelar oskyldigt osnuskiga..ha ha
Therese- min svägerska som jag tyvärr heller inte har i min närhet. En tjej som man lätt känner stor gemenskap med och ett stort förtroende för.
Jeanette- minstingen i sällskapet. Hon känns som min lillasyster som jag aldrig haft. En härlig tjej med mycket humor.
Ja som ni märker så är listan lång och kan göras längre. Jag är så tacksam över att ha er i mitt liv bara så ni vet, vänner som familj.
Igår var ingen bra dag för mig i vilket fall ingen bra arbetsdag. För att undvika en detaljerad beskrivning så skedde det ett allvarligt misstag på jobbet som fler personer var inblande i. Jag var en av dem. Det är ingen rolig historia men allt löste sig till det bästa i vilket fall internt. Tyvärr så kom min panikångest som posten i brevlådan med en kraftig fart och jag kunde knappt vara kvar på jobbet. Jag bet dock ihop och åkte hem enbart en halvtimme tidigare.
Jag var sugen att gå på en förhandsvisning för att se Clintans nya film men omständigheterna gjorde att jag åkte hem. Inte blev jag besviken för det. Sambon min hade laddat upp med en film och köpt räkor som vi delade på och myste tillsammans framför tv-skärmen. Jag var trött och paniken har än idag inte släppt taget om mig. Jag känner mig orolig och spänd med hjärtklappningar dock inte lika farligt som igår.
Det är jobbigt faktiskt att inte kunna tillåta sig själv och känna efter nuförtiden. Att hela tiden sträva efter och vara ”neutral” i sinnet är nog inte nyttigt men så fort jag blir ledsen eller arg så känner jag av ångesten. Jag borde kanske ta den smällen och låta mig själv reagera när något är fel och inte samla en massa skit inom mig. Det blev en så kraftig reaktion igår och jag kom på att jag faktiskt inte minns när jag tillät mig själv att gråta senast. Tårarna rann som ett vattenfall både på jobbet och när jag sedan väl kom hem.
Det blev som sagt en trevlig avslutning på dagen i vilket fall. En sak som jag vill poängtera för er kära vänner är att jag många dagar mår prima och älskar mitt liv men då har jag inte samma behov av att skriva i bloggen. Detta gör dessvärre att mina inlägg oftast är ganska dystra. Jag är dock stark och en ”överlevare” så jag vill inte att ni ska tycka synd om mig.
Det gäller att ha en låt som etsar sig fast i huvudet med en spektakulär show. Jag har hunnit lyssna på en del bidrag från andra länder och många av låtarna som gått vidare i den svenska finalen till nu på lördag bleknar framför dem andra ländernas bidrag.
Vi kan ju börja med balladerna. Cypern och exempelvis Malta har ballader man får rysningar av. Molly och Sarah Dawn Finer kanske inte bleknar men kommer säkerligen ha en hård konkurrens.
Rock finns väl alltid med i olika former så H.E.A.T har ingen chans för deras låt sticker inte ut alls. Inget mer att säga om det.
Grekland har (och nu försöker jag vara opartisk i mitt bedömande) en riktigt stark låt (med en sexig karl) som påminner om Måns Zelmerlöws bidrag men mycket bättre. Kommer ni ihåg vad som hände med Charlotte Perrelis och hennes största konkurrent Ani Lorak från Ukraina? Sverige kom på 18:nde plats och Ukraina på 2:a plats. De hade en liknade låt, show och klänning. Gör inte om samma misstag i år för Sakis är populärare i Europa och har en mycket starkare låt än Måns. Synd för Måns.
Svenska Sofias bidrag vet jag inte vad jag ska säga om. Många röster kommer hon säkerligen få men hur ”svenskt” känns det att bidra med en grekisk låt?
EMD. En trallvänlig låt som fastnar ganska omgående men risken är nog rätt stor att de smälter in med alla andra pojkgrupper som kommer delta i årets eurovision.
Agnes och Emilia vet jag inte alls hur jag ska kommentera. Menlösa låtar som inte lämnar någon eftersmak.
Så om jag inte räknat ut det hela helt fel så återstår Carolina Af Ugglas, Malena Ernman och Alcazar.
Om vi börjar med Malena Ernmans bidrag så kan vi sålla bort den direkt. Dels för att det inte är något ”nytt” i eurovision-sammanhang att ha inslag av operasång i bidraget och sen är låten fruktansvärt dålig enligt mitt tycke.
Skulle Caroline Af Ugglas få representera Sverige så skulle jag nog inte bara skämmas utan även gå och hänga mig. Skämt o sido bortsett ifrån att jag blir deprimerad av texten så tycker jag att låten är ok men den passar inte in i schlager-världen hur annorlunda den än må vara. Tyvärr.
Alcazars bidrag är medryckande och showig och bra helt enkelt. Man blir glad av att höra låten. Jag tror att de har störst chans att vinna hela skiten. Lyssna på mig nu, jag vet..hihi
Ja, eftersom vi greker tydligen alltid ger 12-poängaren till Cypern i schlagersammanhang så ska jag väl passa på att göra reklam även för deras bidrag. Om det inte ger dem några extrapoäng så har jag åtminstone lyckats reta en och en annan skåning eller ska jag säga smålänning ha ha
Om allt klaffar som jag vill så har jag en fantastisk tur. Det hörde av sig en tjej till mig häromdagen gällande mina gamla soffor som är till salu från Uppsala. Hon ska komma över på lördag eftermiddag och titta på dem och förhoppningsvis även köpa dem.
Jag kontaktade Mio för att höra när jag får dem nya sofforna och fick besked om att de förmodligen kommer höra av sig under dagen till mig för att bestämma vilken dag de kan levereras så min förhoppning är att jag har sofforna senast på måndag. De har tydligen utkörning även på lördagar så vill det sig riktigt väl så säljer jag och får mina nya under samma dag.
Så fruktansvärt skönt att det är fredag. Igår var både jag och sambon duktiga och gjorde rent i lägenheten så nu behöver man inte tänka på något städande till helgen. Solen sken rakt in i mina ögon när jag öppnade ytterdörren imorse och jag blev så lycklig i själen. Jag älskar solen och när det är ljust ute. Ingen trängsel i den kollektiva trafiken och ett lugnt kontor när jag kom fram till jobbet då nästan alla i huset är på kurs hela dagen ute i Nacka. Det enda som höll på ge mig en hjärtattack var när jag åkte tunnelbana och var i min egna lilla värld då det plötsligt var någon som knackade på fönsterrutan och vinkade glatt. Jag ryckte till men blev sekunden efter glad då jag såg att det var en kär kollega från mitt förra jobb. Jag vinkade glatt tillbaks och vaknade upp från min lilla koma.
Fredag den 13:nde idag, känns inte som att det var så länge sen det var det förra gången!?
Jag är inte skrockfull på ett högt plan men visst tänker jag mig för en sådan dag. Lite jobbigt är det att greker har sin otursdag på tisdagar den 14:nde så jag får vara försiktig och uppmärksam på två datum.
Oh vilken skön söndag jag har. Fri från all panikångest och ett lugn inombords som känns SÅ skönt. Jag har verkligen inte gjort många knop idag mer än att legat på min nya soffa och kollat på en och en annan serie.
Ja mina nya soffor kom igår strax efter lunch tillsammans med ett soffbord, en matta samt en kontorsstol. Två timmar efter leveransen så kom paret som var intresserade av mina gamla soffor och köpte dem. Fantastiskt hur smidigt allt gick. Jag lovar att ta kort på allt det nya och lägga upp här på bloggen när alla saker står på sin plats. Det jag vill ha nu är några extrakuddar till soffan samt nya gardiner till vardagsrummet.
Vad ska jag säga om gårdagen? Jag var ganska inställd på att jag inte skulle få min vilja igenom men jag hade inte räknat med att operasångerskan skulle vinna. Visst svor jag litegrann och blev på dåligt humör men jag har ett annat land jag kan heja fram till den stora finalen som är på lördag den 16:e maj. Jag skrattade gott när jag fick ett sms av en fd kollega och kunde inte göra annat än att hålla med honom. Det löd ” Lägg ner skiten till festival. Skjut den blonda operaslynan”.
Vad skulle ni säga om att komma hit och kolla på finalen? Soffan är så stor och bred så minst två personer kan gott sova över om det skulle krävas. Skulle det vara något? Ett litet schlagerparty? Frågan är även riktad till mina kära vänner neråt i landet! Det vore verkligen jättekul. Lika bra att jag nämner er vid namn så att ni vet säkert vilka inbjudan riktar sig till ; Mia, Mackan, Inge, Malin, Bengt, Jeanette, Ullis, Jossan, Lars, Therese, George och Niko. Ni som har får såklart ta med er respektive.
Fy fan vilken jävla pissdag det har varit. Mycket på jobbet eller rättare sagt FÖR mycket på jobbet och snart känner jag att jag har nått min bristningsgräns och kommer säga ifrån för den här stressen gynnar varken mig eller företaget. Det är dock inte så allvarligt som det låter och jag vet att det bara är tillfälligt men det sliter på psyket att vara överbelastad och ofta inte veta vad som ska prioriteras och i allra värsta fall göra fel.
Det hela blev inte bättre av att jag under förmiddagen tappade en bit av min tand. Den tanden som inte fick spricka sprack upp och en bit trillade av. Det är en tand som sedan tidigare är rotfylld vilket innebär att jag behöver plocka bort den och sätta dit en krona. Där ryker tusenlappar *mutter*
Efter jobbet bar det av till Siba för att byta ut ett antivirusprogram och tjejen som skulle hjälpa mig med det ärendet var rent ut sagt helt puckad i huvudet. *mutter igen* Det tog 45 minuter för mig att få rätten på min sida för en sak som jag tyckte var självklar.
De hade helt enkelt sålt ett antivirusprogram till mig som hade upphört att gälla och jag ville bara byta ut skivan mot en nyare och såklart gällande version. Att man ska möta ett sånt stort motstånd för en sådan sak är för mig ett mysterium och trots att jag själv har jobbat inom servicebranschen och vet hur jobbigt det är att få en utskällning av en kund så var det precis det jag utsatte tjejen för. Blev riktigt förbannad när hon ett tag bara ignorerade mig och sjönk ner framför sin dator och låtsades hålla på med annat. Det fick min bägare att rinna över och mitt grek-temperament glimtade fram eller hmm rättare sagt blixtrade fram.
Jag har valt att radera mina två senaste inlägg för att jag inte vill bli påmind av det där skitföretaget Hairpalace något mer. Det har bara drällt in riktigt otrevliga och hotfulla brev ifrån dem men status nu är att de ska återbetala tillbaka pengarna de är skyldiga mig. Får se om de håller sitt löfte. Som tidigare nämnt, beställ aldrig något ifrån dem!!
Något helt annat nu. Jag var hos farbror doktorn igår och ska i nästa vecka lämna blodprover. Jag kommer nämligen göra en riktig grundlig hälsoundersökning dels för att det är bra att göra det mellan varven och dels för att få bekräftat att det förhoppningsvis inte är något fel med min hälsa. Jag är som ni flesta vet livrädd för sprutor så hur jag rent mentalt ska klara av och gå till vårdcentralen igen och ta prover har jag ingen som helst aning om.
Vad roligt förresten att så många av er tackade ja till schlagerinbjudan. Det ska bli riktigt kul att få träffa er igen i samlad trupp och förhoppningsvis ha en mysig och trevlig kväll. Några ”skåningar” kan tyvärr ej närvara men förhoppningsvis så får jag träffa er längre fram. Fick förresten en felaktig uppfattning av en skånepåg som sa till mig att jag inte skulle åka ner och hälsa på riktigt än för att de ska göra ”något”. Vad tror ni att min första tanke var? Just ja, att jag ska invänta en bröllopsinbjudan…men jag hade fel i min gissning!
Jag har väl för tillfället inte så mycket mer att skriva om. Jo en stor sak kommer troligtvis att hända i mitt liv men jag har inte till 100% bestämt mig än för hur jag ska göra. Jag har dock lovat att komma med ett beslut till helgen så då får ni såklart reda på vad det är jag ska göra..och nej svärmor, det är inget bröllop på g här heller!!
Vet ni vad jag gjorde idag? Jag tackade nej till en resa till Grekland. Min mor ville dit och vill ha sällskap och pappa erbjöd sig att bjuda på resan. Jag kollade till och med upp det hela med min arbetsgivare och fick ta semester men när jag väl lyfte på luren för att tacka ja till biljetten så slutade samtalet ändå med ett nej.
Jag kommer säkert ångra mig men min söta hjärna börja cirkulera igång i hög fart och jag kom bara på en massa negativa saker med resan. Vad händer om jag får panikattack på flyget? Vill jag träffa och bo tillsammans med släkten i en hel vecka? Vill jag ”offra” 5 semesterdagar på en resa som jag egentligen inte vill göra? Så rullade tankarna på och det hela slutade med att vi bokade av flygbiljetterna. Annars så hade jag åkt den 18:maj dvs två dagar efter den stora schlagerfinalen och vara borta i en hel vecka men det känns bäst såhär.
I helgen har jag inte gjort många knop. Har däremot tagit arslet ur och köpt ett årskort på Friskis så på torsdag ska jag och Ullis gå iväg och gympa. Mio kikade förbi och plockade upp fötåljen för jag märkte i veckan att det inte var samma tyg på den som det var på soffan. Typiskt.
Jag badade min långhåriga kisse idag och hon var inte så glad..kolla bara på korten..haha!
En sak vill jag klarlägga och den som vill ta åt sig får ta åt sig. Jag bloggar för att jag tycker det är skönt att skriva av mig om det som händer i mitt liv, litet som stort. Ingen ska eller kan säga till mig vad jag får och inte får skriva om för det skiter jag fullständigt i. Att jag som det stod i kommentaren jag fick, jag citerar; ”trillar ner i page ranking när jag svartmålar andra” skiter jag fullständigt i. Jag strävar inte efter att få så många läsare som möjligt. Mitt enda syfte med denna blogg är att skriva av mig för att det hjälper mig och sen om jag har en eller flera tusen läsare rör mig inte i ryggen. Det Hairpalace gjort mot mig och tydligen mot flera andra är inte acceptabelt och man ska inte komma undan med att lura och hota sina kunder.
Jag fick alltså en kommentar om mitt inlägg om Hairpalace som jag raderat för det var någon som tyckte att det var ”knepigt” att jag skrev skit om Hairpalace och svartmålade dem. Vem kan ligga bakom detta inlägg månntro?
Det är redan dags att börja tänka på sommarsemester och jag har ingen aning om vilka veckor jag vill vara ledig. Sista mars måste ansökan in så jag har några dagar till på mig att fundera. Fullt upp på jobbet idag då jag assisterar en kurs dvs fixat lokal, måltider, material samt hotell åt 35 personer. Har jobbat med detta projekt sedan i december så det ska bli skönt att lägga det bakom sig då det är en hel del jobb. Var precis nere och presentera mig och kände hur jag började svettas (påminner om min blygsamma sida) när alla tittade uppmärksamt på mig men det gick bra och det var kul att höra att de hade uppmärksammat mitt namn och var glada över att få ett ansikte till namnet då det är min uppgift att assistera dessa personer över telefon när de behöver min hjälp.
Annars rullar livet på som det ska. På lördag så ska vi åka till mina föräldrar och bli lite omhändertagna där. Vädret gör mig förvirrad, vår-vinter-vår-vinter så nu får vädergudarna bestämma sig!!
Deklarationen kom igår och det var en positiv överraskning.
Har ni förresten läst om vad som kommer hända runt om i världen på lördag kväll under en timme mellan 20:30-21:30? Det är planerat att miljontals människor över hela världen ska släcka ner ljuset under en timme i en manifestation för klimatet. Är du på? Mer info om detta finns här:
Efter över en veckas väntan på pengar som aldrig kommer som skulle sättas in på mitt konto från Hairpalace LTD i Cypern då de tagit betalt för en produkt de ej levererat så valde jag att inte ge dem ytterligare tidsfrist och har nu gått vidare med ärendet till ARN. Jag har aldrig någonsin blivit så illa bemött av ett företag och jag har heller aldrig behövt bli så förbannad på ett företag. Varför? Jo, för är man ett seriöst företag och månar om sina kunder och gör ett fel så ser man till att lösa problemet och ej ignorera det eller för den delen vara hotfull.
Jag ska inte ödsla någon mer energi på att vara arg och låta ARN göra sitt jobb. Min förhoppning är att många googlar och hittar mitt inlägg om Hairpalace så att man inte gör det misstaget och beställer något ifrån dem.
Hörrni, det är freeeeeeedag och snart helg. Fasiken vad skönt det ska bli och få vara ledig och soooooooova så länge man vill! Gött mos som västgötare brukar säga men när jag ska härmas så låter det mer som gööött muus.
Jag har i början av mitt bloggskrivande lovat att förklara hur mitt smeknamn ”grekbimbon” uppkom men jag har i ärlighetens namn dragit mig lite för att gör detta då det finns en viss risk för att jag idiotförklarar mig själv men jag får väl ta den risken.
Det är inte jag som kommit på smeknamnet utan en av mina närmsta vänner som känt mig i många år nu kom på det då han uppenbarligen tyckte alias:et beskrev min personlighet ganska bra och nästan alla andra som känner mig hakade på. Jag vet inte om jag håller med om detta men jag måste ju göra något bra av mitt smeknamn då jag ändå får dras med det.
Grekbimbon.
Om man börjar dela på ordet och förklarar den första delen av ordet så skulle mina vänner förklara att de kallar mig för grek just för att jag har mina rötter i Grekland. Jag är alltså född i Sverige men båda mina föräldrar är ifrån Grekland.
Om jag skulle få berätta min version om varför de vill poängtera att jag är grek är för att greker är kända sedan urminnes tider att vara smarta, intelligenta och bäst och jag hoppas eller drömmer om att mina vänner ser mig som en nutida Aristoteles eller Sokrates..haha.
Sedan har vi den andra delen av ordet som är mindre smickrande ”bimbon”.
Jag kan inte peka på en exakt händelse i mitt liv som fick mitt alias att uppstå utan jag tror att det är fler sammanhängande olyckliga händelser som bidragit till ordet bimbo.
Jag har genom åren haft lite otur och mer än en gång dragit ner typ burkar i affärer som från början varit uppbyggda i fina pyramider. Inte med flit såklart.
Jag har kanske en del gånger vaknat upp med en halvt uppäten korv eller hamburgare i min handväska dagen efter ett partaj men jag tror stenhårt på att någon annan lagt dem i min väska!
Jag har som 30-åring gått vilse i Ikea och tappat bort pappa och personal har varit tvungna att ropa på honom i högtalare till kundtjänst där ”hans dotter väntar”. Har nog aldrig sett pappa så generad.
Den största boven dock till mitt smeknamn är nog min eländiga dammsugare. Det här skäms jag verkligen att skriva om men vad gör man inte för sina läsare *s*
Jag fick en dammsugare i present för några år sedan av mina föräldrar. Utan att överdriva så kan jag säga att jag tyckte att det var en oerhört dålig sådan då den sög upp damm och dylikt väldigt dåligt och i närmare tre års tid så gnällde jag över det varje gång jag dammsög då det såklart tog en jävla tid för mig att dammsuga rent.
Jag önskar jag kunde säga att jag var 12 år när detta hände men det var för ca två år sedan som jag eller rättare sagt min sambo löste mysteriet med min dåliga dammsugare. Längst upp på ovansidan av dammsugaren så finns det en en knapp man kan vrida på från vänster till höger sida. Jag hade den knappen längst ut på den vänstra sidan då jag trodde att det var en knapp som fungerade som en volymknapp, ju mer åt höger man drog knappen desto mer lät dammsugaren så självklart hade jag dammsugaren på ”låg volym”.
Den där lilla söta eländiga knappen var dock ingen volymknapp utan ju mer man vred åt höger desto kraftigare sög dammsugaren upp allt skit. Do i need to say more!?
Jag måste såklart få berätta min version av ordet bimbon. Det är nämligen såhär, ibland kan man få tillfälliga kortslutningar även i hjärnan. Man kan inte vara smart och intelligent dygnet runt. Jag tror inte att det är nyttigt så därför tror jag att min hjärna tar en siesta mellan varven. Är man sydlänning så är man.
Satan vad trött jag är idag. Jobbmotivationen är inte på topp och tiden går alldeles för sakta. Av någon anledning så är det väldigt tomt i korridorerna så jag har ingen kollega jag kan jävlas med.
Annars så känns det som ett fullspäckat liv som jag knappt hinner med mellan varven. Redan nu har jag börjat planera inför mitt schlagerparty. Tolv har tackat ja till inbjudan men av erfarenhet så vet jag att någon kommer trilla bort. Inte bokstavligt dö då alltså.
Imorgon tidigt på morgonen så ska jag masa mig till vårdcentralen för blodprover. ÅNGEST i stora lass över det. Dagen efter dvs på torsdag så ska jag till tandläkaren som ska börja fixa kronan..buhuuu vad synd det är om mig. Pricken över i:et var en kallelse till gynekologen för sedvanlig cellprovtagning under samma vecka men där gick min gräns. Spruta, tandläkare OCH sära på benen samma vecka!? Nej tack!
Jag har dock lite roliga saker att se fram emot också. Många resor på g med jobbet då vi under våren ska ta oss mot Nynäshamn samt till något ställe som heter Äggholmen!? Sen blir det en liten båt tripp över dagen och sommarfest innan det är dags att ta lite semester och koppla av. Förhoppningsvis en fantastisk sommar att se fram emot med mycket värme och bad. Gött muuus!!
Vilken morgon. Jag är fortfarande alldeles skakig och det känns i hela kroppen som om jag blivit överkörd av en ångvält. Tidigt imorse så gick jag till vårdcentralen för att ta mina blodprover och jag förvarnade sköterskan redan innan att jag är livrädd för sprutor och svimmar ganska ofta efteråt. I vanlig ordning så försökte hon lugna ner mig med några uppmuntrande ord och började leta efter något bra och synligt blodkärl men hittade inget då min kropp går in i någon form av försvarsmekanism vilket resulterar i att blodkärlen ”gömmer” sig.
Till slut så hittade hon ett bra ställe men inte i armvecket utan på utsidan av handen och jag ryckte till när hon stack in nålen. Så pass mycket att nålen åkte ut igen och jag såg blodstrålen och sedan så bara kom spyan rakt ut och på sköterskan. Fy fan vad pinsamt!
Nu sitter jag på jobbet och känner att jag bara vill hem och gosa in mig under täcket och sova.
Hörrni, det där jag skrev om igår att jag spydde på sköterskan var ett april-skämt. :)
Jag spydde dock men inte på någon utan i en liten äggkartong, typ.
Idag var jag hos tandläkaren i två timmar och hade jag vetat vilken pärs det var så hade jag bokat om tiden efter gårdagens bravader. Jag hade inte räknat med att bli lokalbedövad då han skulle sätta en krona på en tand som redan var rotfylld men sprickan hade sträckt sig långt upp i tandroten vilket gjorde att han var tvungen att gräva rätt långt upp i tandköttet. Mitt i arbetet så började det blöda ganska kraftigt så han var tvungen att bedöva tandköttet ytterligare en gång och jag tyckte så fruktansvärt synd om mig själv. Nu har jag en provisorisk krona i ca 10 dagar och sedan är det dags att åka dit igen för att sätta dit den riktiga kronan.
Jag tror att jag har det värsta bakom mig men förstår ni hur fruktansvärt ont jag har nu när bedövningen börjar släppa!? Jag borde tagit ledigt hela dagen men jag får bita ihop och försöka jobba de få timmarna som är kvar på arbetsdagen.
Här nedan kommer lite bilder på tandläkarens väntrum som var lite mysigt.
Idag har jag varit på födelesedagsfika hos Lasse, en fd arbetskollega. Det var kul att träffa honom igen och få en glimt av hans vänner. Jag tror att en av dem var Lotta Bromé men jag ska inte svära på det. Ska fråga honom vid tillfälle.
Jag fick äntligen ge igen lite i presentväg. När jag fyllde år så fick jag en dildo av honom så det var dax för payback-time. Jag var dock lite snäll ändå. Han fick en flaska mousserande vin, en ögonbindel samt ett par stringkalsonger av godis..hihi
Igår var en fantastisk fin dag. Jag och sambon var ute och promenerade i närmare två timmar och solen tog en hel del. Idag är det inte lika roligt väder ute men fortfarande ganska varmt. Ska ta och försöka njuta av de få timmar som är kvar av helgen.
Publicerat av grekbimbon 
Publicerat av grekbimbon 
Publicerat av grekbimbon 
Röda julhelgsnaglar
D
