Det ska inte bli kul att gå till jobbet imorgon. Om motivationen har varit låg de senaste veckorna så har den efter förra veckans händelse nått botten. Det de har gjort mot mig är riktigt allvarligt och det var för första gången i förra veckan som jag insåg varför det är bra att betala de där extra hundralapparna till facket varje månad.
Vill inte tänka på skiten nu för jag blir bara på dåligt humör. Jag hoppas att de löser problemet så fort som möjligt men dessvärre så är skadan redan skedd så jag får se hur jag kommer hantera situationen nu de närmsta dagarna och om jag väljer att agera och göra något åt saken även om det skulle innebära att jag blir utan jobb.
Hatar att vänta och hatar framförallt den här ovissheten. Hoppas beskedet kommer snart så att jag inte behöver bli ett nervvrak på kuppen.
Byte av ämne.
Var i mina gamla arbetstrakter idag. Valde dock att inte gå in och hälsa på mina gamla kollegor av flera anledningar. Jag har svårt att ljuga och låtsas att allt är bra på det nya jobbet och är också alltför stolt för att erkänna det motsatta.
Jag har under hela sommaren inte haft problem med uppsvullna fötter och nu den senaste månaden så vill svullnaden inte sjunka. Har köpt stödstrumpor på Apoteket som jag haft på mig nu i helgen. Asfula verkligen men jag hoppas att de hjälper och dämpar svullnaden.
Drömmar. Jag drömde en massa inatt, dåliga drömmar om otrohet. Knepigt med sådana drömmar för sorgen man har i drömmen sätter sig i sinnet som ett klister en lång stund in på dagen och det känns som att allt hänt på riktigt. Dumt.
Ska lägga mig tillrätta nu och titta på några avsnitt från den senaste säsongen av Prison break och med det även försöka stänga av det tickande hjärnkontoret.
/L
