Igår var ingen bra dag för mig i vilket fall ingen bra arbetsdag. För att undvika en detaljerad beskrivning så skedde det ett allvarligt misstag på jobbet som fler personer var inblande i. Jag var en av dem. Det är ingen rolig historia men allt löste sig till det bästa i vilket fall internt. Tyvärr så kom min panikångest som posten i brevlådan med en kraftig fart och jag kunde knappt vara kvar på jobbet. Jag bet dock ihop och åkte hem enbart en halvtimme tidigare.
Jag var sugen att gå på en förhandsvisning för att se Clintans nya film men omständigheterna gjorde att jag åkte hem. Inte blev jag besviken för det. Sambon min hade laddat upp med en film och köpt räkor som vi delade på och myste tillsammans framför tv-skärmen. Jag var trött och paniken har än idag inte släppt taget om mig. Jag känner mig orolig och spänd med hjärtklappningar dock inte lika farligt som igår.
Det är jobbigt faktiskt att inte kunna tillåta sig själv och känna efter nuförtiden. Att hela tiden sträva efter och vara ”neutral” i sinnet är nog inte nyttigt men så fort jag blir ledsen eller arg så känner jag av ångesten. Jag borde kanske ta den smällen och låta mig själv reagera när något är fel och inte samla en massa skit inom mig. Det blev en så kraftig reaktion igår och jag kom på att jag faktiskt inte minns när jag tillät mig själv att gråta senast. Tårarna rann som ett vattenfall både på jobbet och när jag sedan väl kom hem.
Det blev som sagt en trevlig avslutning på dagen i vilket fall. En sak som jag vill poängtera för er kära vänner är att jag många dagar mår prima och älskar mitt liv men då har jag inte samma behov av att skriva i bloggen. Detta gör dessvärre att mina inlägg oftast är ganska dystra. Jag är dock stark och en ”överlevare” så jag vill inte att ni ska tycka synd om mig.
/L
